Förvånansvärt vårfin Fröken Fryksås
Sedan dess har hon dock bara blivit besvärligare. Först torkade toppen, sedan dog den ena av två huvudgrenar. Nu har vi sedan några år tillbaka tvingat upp den andra huvudgrenen till att bli en ny topp med följden att sidogrenarna skjuter ut vertikalt som något slags tokigt tak. Det hela ger ett besynnerligt intryck – men det går inte att förneka att resultatet givit karaktär och till och med en slags egensinnig charm.
Eftersom Fröken Fryksås haft fullt upp bara med att överleva har hon aldrig belönat oss särskilt rikligt med blommor och sötkörsbär. I år inträffade dock det märkliga att hon blommade som det värsta parkträd och detta redan som nummer fem av alla prunussorter i Arboarkticum (se söndagens text). Nu vet vi inte vad vi ska tro. Har den knepiga kullan kommit på bättre tankar på ålderns höst, eller är det helt enkelt fråga om dödsrosslingar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar