torsdag 26 november 2009

Östgötar kan inte läsa

Under denna provocerande rubrik tänkte vi idag ta en närmare titt på var ni kommer ifrån, kära läsare (ungefärligt alltså, sådär lagom diffust som statistikprogrammet tillåter). Utan att förringa alla högst välkomna bloggvänner från andra länder tänkte vi vara så fräcka att koncentrera oss på Sverige denna gång. Hoppas ni har överseende med detta?


En symbolisk presang till
alla våra läsare utrikes

Inte helt oväntat har den arboarktiska bloggen ett oproportionerligt stort inslag läsare från Norrlandskusten. Det är kanske inte så konstigt att just de trädgårdsintresserade hjältar som finns ungefär mellan Hudiksvall och Robertsfors lockas av, och kanske till och med blir lite tröstade av, ett forum som inte sticker under stol med att man har ett klimat som är närapå lika urkigt som deras eget. Är det så, Lillebeth, Ingela, Gunilla och ni andra? Längre norrut är det sämre beställt. Däremot vet vi att vi har norrbottningar i sydlig exil som är trogna läsare (Hej på dig Rävjägarn).


Möjliga läsare i Västernorrland

Naturligtvis finns också en hel del läsare i Stockholmstrakten samt stora delar av Mälardalen, särskilt Sörmland och Uppland, medan västmanlänningarna av någon anledning är mer lätträknade. Måhända har vi skrämt bort dem med våra illa dolda aversioner mot detta landskap.


Men inte denne herre...

Längre söderut i östra landshalvan händer dock någonting. Sedan en tid verkar vi inte ha en enda fast läsare söder om Janne, någonstans i södra Sörmland, inte förrän man når Osby, söder om skånska gränsen! Vad är det för fel på östgötar, smålänningar, gotlänningar, ölänningar och blekingar? Är det någon som har en bättre teori till detta än den framförda i rubriken ovan?


...och definitivt inte han

I det trädgårdsintresserade och tätt befolkade Skåne återkommer så läsarna och hänger sedan med om man korsar Hallandsåsen och vänder norrut igen. Fräckt med alla läsare i Göteborgstrakten, tycker vi, men särskilt glada är vi över att ha så många följare i det inre av Västergötland. Från Herrljunga via ett band över Vara- och Skaraslätten och upp till trakterna av platåbergen Kinnekulle, Hunne- och Halleberg har Arboarkticum av någon anledning sin allra största läsekrets. Måhända kan det glädja just er att en av arboarkticerna faktiskt har djup förankring till denna bördiga mylla och att vi redan till sommaren planerar ett resereportage från era trakter. Hav förtröstan ni andra! Vi kommer säkert till era hemtrakter också vad det lider. Men vad är det för fel på östgötarna?


Vår typiske läsare som vi föreställer oss henne.
En korsning mellan NinaVästerplana, Olssons
Trädgård
, Höstträdgården och Anna Forsberg?

9 kommentarer:

  1. Oops, var hittade ni den där gamla bilden på mig?

    /Marit

    SvaraRadera
  2. Å fan, är du också västgöte!
    ;-)

    SvaraRadera
  3. haha, nej knappast. Man vill ju ha nära till allt, därför är det Enköping som gäller, Sveriges Närmaste Stad. Så vid närmare eftertanke är det nog inte jag på bilden...

    Marit

    SvaraRadera
  4. Eller som man säger i Stockholm: landets längst bort belägna infartsparkering.
    ;-DD

    SvaraRadera
  5. :D

    Enköping, Sveriges Närmaste Parkbeklädda Parkeringsplats!

    SvaraRadera
  6. Känner INTE igen mig i sista bilden, så det så! Och varför jag besöker er har nog allra mest med edra tokiga språkliga infall att göra plus den stora kunskapen om allt som växer och då kommer förstås zontillhörigheten in. Ha det gott! "Urkigt" är det ett riktigt ord det?

    SvaraRadera
  7. Nej sista bilden gäller ju västgötarna. Du står väl trea från höger i mittenraden på den första bilden?
    Tack för dina höga tankar om vårt växtkunnande och språkliga infall. Detta trots att vi använder oss av oriktiga vulgäriteter som "urkigt". Urrkigt stavas det ju, det vet ju alla! :-)Trevlig helg!

    SvaraRadera