Kitschnytt i Lunden

Utöver de påträffade kulturhistoriska allmogeföremål som vi brukar hänga upp i Lunden har denna till största delen pyntats mer traditionellt utifrån renässansens och romantikens stilideal. Det är därför man på sina vandringar där inte ska bli förvånad över att hitta ruinerade avsnitt som detta:

Rester av det forna grekiska templet på platsen

Ett tag hade vi även långt framskridna planer på att uppföra en konstgjord grotta och sedan låta någon av traktens ynglingar få axla manteln som däruti boende eremit. Trots detta storståtliga erbjudande i dessa krisens dagar har vi emellertid ännu inte lyckats uppbringa någon lämplig kandidat till denna uppgift, varför hela projektet tills vidare skrinlagts. Detta förhindrar inte att kitschpyntandet av Lunden fortskrider enligt samma mönster.

Eftersom det arboarktiska kosthållet utgörs av osedvanligt stor andel skaldjur blir det också stora mängder skalrester att hantera. I ett fall – kammusslorna – har vi löst detta genom att denna säsong skapa en pilgrimsgång i Lunden. Ungefär med två meters mellanrum längs hela den stora öst-västliga huvudstigen har nu pilgrimsmärken placerats ut som lyser upp och visar vägen. Både praktiskt och snyggt!

Ursäkta! Är detta vägen till Santiago de Compostela?
Nä, bara vår egen kompost

I slutet på pilgrimsgången har vi så, även detta nytt för i år, instiftat en liten minneslund – Den okända växtens grav. Det här är rätta platsen att kontemplera över och hålla i minnet alla de växter som hinner dö under ett år i Arboarkticum, men som vi aldrig hann lära känna ordentligt eller kanske ens ge ett namn.

Den okända växtens grav

Vi får väl se hur det går med grottan nästa år. Men då kanske konjunkturen har vänt igen och alla outbildade slynglar på bygden hellre tar värvning som drängar hos storbonden. Sådan är kapitalismen!