Det två sista veckorna i oktober och de två första i november utgör traditionellt årets främsta musmånad i Arboarkticum. Det är då man brukar få vittja fällor på sammetsögda husmöss och näpna små skogssorkar lite av och till. I år tycks det dock inte vara tal om någon invasion. Åtminstone har de inte låtit sig fångas i någon högre utsträckning. Men kanske är det bara så att de med tiden lärt sig att akta sig?
Men vi har också en annan teori. Vi misstänker starkt att de vanliga gnagarna i år utkonkurrerats av en tredje musart – en ovanligt jazzig sort som föredrar att spisa plattor i musikrummet framför att leta ostkanter i köket eller torra växtdelar på vinterförvaringen. Vi talar förstås om dansmössen som tar alla bord i besittning så fort katten är borta. Tror ni oss inte? Vi har faktiskt bevis. Så här gick det till:
– Va? Är du ute i trädgården? Jag trodde det var du som spelade Burt Bacharach i musikrummet!
– Näe, och jag trodde det var du!
– Jamen vem är det då?
– Äsch det är nog bara gårdsspöket, han brukar gilla easy-listening.
– Vi får väl se efter.
När vi försiktigt smugit oss upp i musikrummen trodde vi knappt våra ögon. En liten koloni dansmöss jazzade loss så det stod härliga till. Mössen hade klättrat upp på en trave drivved som länge legat bortglömd i en bokhylla och nu stod de där uppe och svajade till musiken med tassarna över varandra axlar. Plötsligt varseblev de oss och alla dansmössen flydde i vild panik. Men kanske fick de för bråttom för i flykten råkade de välta hela drivvedstraven över en mus som redan befann sig på golvet och som hade lika stor chans som en snöboll i helvetet att komma undan. Han blev helt enkelt nackad av en bräda som ställde sig på högkant.
Men vi har också en annan teori. Vi misstänker starkt att de vanliga gnagarna i år utkonkurrerats av en tredje musart – en ovanligt jazzig sort som föredrar att spisa plattor i musikrummet framför att leta ostkanter i köket eller torra växtdelar på vinterförvaringen. Vi talar förstås om dansmössen som tar alla bord i besittning så fort katten är borta. Tror ni oss inte? Vi har faktiskt bevis. Så här gick det till:
– Va? Är du ute i trädgården? Jag trodde det var du som spelade Burt Bacharach i musikrummet!
– Näe, och jag trodde det var du!
– Jamen vem är det då?
– Äsch det är nog bara gårdsspöket, han brukar gilla easy-listening.
– Vi får väl se efter.
När vi försiktigt smugit oss upp i musikrummen trodde vi knappt våra ögon. En liten koloni dansmöss jazzade loss så det stod härliga till. Mössen hade klättrat upp på en trave drivved som länge legat bortglömd i en bokhylla och nu stod de där uppe och svajade till musiken med tassarna över varandra axlar. Plötsligt varseblev de oss och alla dansmössen flydde i vild panik. Men kanske fick de för bråttom för i flykten råkade de välta hela drivvedstraven över en mus som redan befann sig på golvet och som hade lika stor chans som en snöboll i helvetet att komma undan. Han blev helt enkelt nackad av en bräda som ställde sig på högkant.
...Odds and Ends...
Så kan det gå och av detta kan lära tre saker:
1. Dansmöss finns!
2. Underskatta aldrig inredningskitsch! Även den till synes mest menlösa drivvedsbit kan en dag komma till oväntad användning.
och 3. Burt Bacharach kan förändra ditt liv högst dramatiskt!
...the Story of my Life...
Inlägg
God morgon kära bloggkollegor!
SvaraRaderaUpp som en sol, ned som en pannkaka - är det sensmoralen av denna fantastiska story?
/Marit
God morgon!
SvaraRaderaNja, det var kanske att ta i.
Dansmössen fortsätter allt att stråla. Så lätt blir man inte av med dem. Av tassavtrycken på skivorna att döma så tycks de föredra just easy-listening och lounge (och i viss mån Vivaldi). Samlingarna med postpunk och goth ratar de fullkomligt.
Allvarligt talat, ett supertips från när vi bodde i ett gammalt ombyggt torp med massor av dansmöss. Då skaffade vi en pryl man stoppar i elurtaget och som via ljud och ljuspulsar avskräcker mössen att ta sig in i huset.
SvaraRaderaDet hjälpte.
Kolla på Granngården eller Bauhaus.
Marit
Been there, done that.
SvaraRaderaFunkade inte alls. Ultraljudet gav oss dålig nattsömn men uppfattades tydligen som ljuv musik av dansmössen, som gladeligen lämnade sina visitkort runt den sprakande aparaten.
Hmm, fick plötsligt en strålande presentidé till nästa pristävling. :-)
Det var den sämsta bortförklaring jag någonsin hört!!! Såklart är det helt i sin ordning att värna sitt hem mot dylika inkräktare. Och då får man naturligtvis ta till vad än man haver till hands, må det vara prydnadssaker eller ej. Själv skulle jag inte dra mig för att ta mosters gamla vas om det skulle knipa! /Ruben
SvaraRaderaHär tror vi att det föreligger någon typ av missförstånd?
SvaraRaderaVi har inga som helst etiska bryderier över att bekämpa dansmöss eller andra objudna gäster. Här älskar vi och slår ihjäl, med samma varma själ.
Varmt är ordet, sa Bull. Hett om öronen, sa Bill.
SvaraRaderaOch så var det bara elaka Måns kvar (läs Arboarkticum) ;D
Ahh! Efter mycket funderande fattar vi äntligen vad Ruben kanske fikade efter. Han tror att det är vi själva som slagit ihjäl musen, och inte vill stå för det. Fel, fel fel! Den här gången var det verkligen mössen själva som dabbade sig. Allting är faktiskt fotograferat in situ!
SvaraRadera