Obetalbara kommentarer

När vi startade Arboarkticums blogg hade vi föga kunskap eller tankar kring den lilla kommentarsfunktionen som varje blogginlägg begåvas med per automatik.

Desto roligare, då vi trots avsaknad av medvetna ambitioner i den vägen, plötsligt började föräras små kommentarer, hälsningar och heja-rop från mer eller mindre likasinnade trädgårdsentusiaster.

Dagens inlägg tillägnar vi ALLA dem som på detta sätt glatt oss under året med humor, intelligens och vänlighet! Vassego, vi har sparat Arboarkticums allra sista höstbukett enkom till er!

Den sista oktoberbuketten - lagrad i fotoarkivet för
att avnjutas en mörk novemberdag

Som vanligt gäller ingen nämnd och ingen glömd. Likväl känner vi att det vore direkt elakt att undanhålla er några små smakprov av humoristisk karaktär ur kommentarsskörden:

Höstträdgården till exempel, med sin underfundighet, lyckas alltid belysa tingen på ett helt nytt och eget sätt. Av någon anledning orsakade till exempel inlägget om spindeln Oskar något som närmast kan beskrivas som en fullständig urspårning (med båda parter lika skyldiga):

Våra skrönor om fyrfota grannar har möjligen en begränsad skara entusiastiska följeslagare, men engagemanget från kära Marit i Enköping och Ruben den oefterhärmlige går i alla fall inte att ta miste på. Läs och rörs av följande mycket äkta och djupa medlidande med Arborkticums försupne grävling Rolf:

Inte heller kan vi undanhålla er hur Marit engagerat sig så till den milda grad i våra vedermödor att hon presenterat oss med en alldeles enhändigt komponerad kampsång:

Säsongens allra största gapflabb orsakade dock den mytiska Camellia-damen, när hon på sitt ständigt så skarpsinniga vis utvärderar huruvida bloggläsning bör ske med eller utan en infettad skärm: