Överskattade besöksträdgårdar 3 – Enköpings parker

Förra veckan var vi elaka mot Västmanland (se 2009-01-29). Men faktum är att man inte ens behöver söka sig över landskapsgränsen för att finna beklagansvärda företeelser. Det har gjorts en faslig massa reklam för Enköping som trädgårdsstad. Vi har naturligtvis varit där och inspekterat och måste tyvärr konstatera att skattebetalarnas PR-pengar borde ha investerats bättre. Enköpings parker är definitivt inte är värt en resa, nej knappt en omväg.

Att vilja men inte kunna

I stället för att satsa på en rejält stor och intressant parkanläggning har Parkkontorets strategi varit att öda krutet på en mångfald små parkfickor med ”olika karaktär”. Baktanken har säkert varit att ”hivar man en hel skur pilar mot måltavlan så kanske någon träffar”. Tyvärr blir precisionen vid en sådan manöver sällan hög. Det blev den inte den här gången heller. I stället för EN vettig besökspark, som åtminstone skulle engagera entusiasterna, fick man nu massor av små lekparker, som inte kan engagera i stort sett någon.

Det är inte växternas fel, flera av dem är i sig intressanta, det är sammanhanget som är den stora fadäsen. Det känns helt enkelt inte som om den som planterat växterna tyckt om dem och haft någon relation till dem. Känslokallt, futtigt och själlöst, är de ord som bäst sammanfattar Enköpings parker! Är man inte hemskt road av pepparrot och Dr Westerlunds doftpelargoner på hemmaplan råder vi bestämt den trädgårdsintresserade att åka någon annanstans – varför inte till någon av Uppsalas många fantastiska parker? Dessa klår samtliga grannkommunens med hästlängder, och då var det ändå länge sedan Owe Thörnqvist gjorde reklam för någon av dem.