Läkande lök

Läkelök är ett förvirrat begrepp som används om många lökväxter som nyttjas inom folkmedicinen. Havslöken (även kallad strandhyacint), Urginea maritima, från Medelhavsområdet är bara en av dem. Det som vanligen åsyftas är dock jättestjärnlöken (även kallad sjölök och brännlök), Ornithogalum longibracteatum, en iögonfallande växt från södra Afrika som under stundom blommar med spektakulära gula blommor på en lång stängel. Den vanligaste beskrivningen av denna växt brukar vara att löken blir stor som ett barnhuvud – det är lätt att bli fundersam om författarna hade något särskilt barn i åtanke eller om man kan ta vilket som helst?

Hur stort är ett barnhuvud?

Det tycks vara samma aktiva ämnen i denna lök som i den mer kända aloe veran och den används också på samma sätt – växtsaften stryks direkt på småsår och brännblåsor med påstått gott resultat. Det finns också vaga uppgifter om att växtsaften kan kokas till en sirap mot hosta, men detta är inget som vi tänker försöka oss på. Då är lakritsrot och timjan säkert både godare och mer utprövat.

För att undvika missförstådd är det alltså bättre att använda det lite krångligare namnet jättestjärnlök än läkelök, men frågan är om inte det engelska namnet Pregnant onion ändå är det mest talande eftersom löken ständigt föder fram massor med sidolökar, som kan planteras och ges bort till vänner. Det är också så som löken vanligen sprids. Eftersom den är så otroligt lättförökad tycks inte handlarna visa något större intresse för den. Vår första lök är dock inhandlad av Slinkoms bigård i Långtora, som brukar sälja roliga växter på lördagsmarknaden på Vaksala torg i Uppsala.