Det måste medges att de flesta träd har sin högtidsstund under sommarhalvåret. Och visst är många träd vackrast på våren när prunkande blomning och skir grönska gassar. Andra träd lever högt på sina sprakande höstfärger på löv och frukter. Men det finns faktiskt en handfull träd som främst är till sin fördel under vintern, och vintern är mycket lång i Arboarkticum. Därför vill vi idag slå ett slag för en av dessa tåliga kämpar. Det är dags för upprättelse för ett av våra mest försmådda träd – detta är ett ode till Asparna.
Till skillnad från sina exotiska släktingar popplarna har vår inhemska asp (Populus tremula) sällan eller aldrig tagits till nåder i de anlagda parkerna. Aspen med sin porösa ved har bara betraktats som ett rotskottsskjutande sly och skräpträd, som det på sin höjd dugt att göra tändstickor och bastulavar av. Enligt gammal folktro var Jesu kors gjort av aspträ och aspen blev därför dömd att för alltid stå med skälvande, darrande blad. I själva verket är det ett smart knep för att skadeinsekter inte ska få fäste.
Två aspar i Skogen, påtagligt olika, men båda ack så sköna
Men försök bortse från de beryktade löven för en stund. Tag i stället en titt på en aspstam! Varför blir dessa så sällan uppmärksammade för sin säregna skönhet? De släta silvergråa bokstammarna prisas ofta. Här har du en stam av samma kaliber, bara ännu mer metallglänsande och betydligt mer variationsrik. Angrepp från djur och svampar målar ibland upp hela världskartor på barken och gula vägglavar hjälper likt medaljer och ordensband till att dubba sina värdar till vinterns verkliga kungligheter. Det är dags för aspens triumfatoriska återkomst. Vår, sommar och höst må det vara andra potentater som pråla, men under vinterhalvåret är det aspen som regerar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar