För flera år sedan köpte vi boken Träd i marker och myter, av den välkände naturprofilen Jan Danielson. Boken blev av någon anledning liggande, och först nu har den fått den genomläsning den förtjänar. Det är en sällsynt läsvärd bok om de inhemska svenska träden. Aha! tänker läsaren - inga exoter? Det faller väl ändå inte arboarkticerna i smaken? Men johoodå. Det här är en oerhört personlig trädbok som blandar fakta med information om trädens plats i vår mytologi och egna reflektioner, allt i samma kärleksfulla ton - inte sällan med glimten i ögat. Allra störst välgärning gör boken för oss insnöade exotfantaster genom sin förmåga att lyfta fram spännande egenskaper hos arter man lätt annars betraktar som lite trista. Vi ser nu med helt nya ögon på både aspen och alen. Vi delar med oss av lite fantastiska fakta: - Små björkar som betas ned år efter år kan byta kemisk sammansättning och öka mängden tanniner i veden, vilket lurar älg och rådjur till falsk mättnadskänsla.
- Alen som står med sina rötter i vatten matar granntallar med kväve via fina svamptrådar!
- Aspen förökar sig som bekant rikligt med rotskott, och ofta består en aspdunge egentligen av en och samma individ. En enda asp kan täcka en yta av mer än 80 hektar.
- Oxeln, som egentligen är det svenskaste av alla träd eftersom det är en hybrid som uppstått just här, förökar sig genom jungfrufödsel.
- En enda han-sälg kan nära ett helt bisamhälle på våren, då inga andra blommor finns.
Till skillnad från i människans värld finns bland träden inga gråa eller enahanda typer. Det står än mer klart efter att ha läst Jan Danielsons bok.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar