Bladguld

Redan i måndags lovordade vi de vackra bokstammarna (se 2009-02-16). Dessa är dock inte den främsta förklaringen till bokarnas förunderliga vinterfägring. För visst är det sympatiskt med lövträd som behåller löven hela vintern, särskilt när de är så klädsamma som bokens. Just nu kan vi i Bokplanteringen njuta av hela färgspektrat från djupt kopparrött till renaste bladguld, beroende på art och individ. Blodboken, trikolorboken och den flikbladiga boken i all ära, men frågan är ändå om inte de vanliga vilda bokarna (Fagus sylvatica) är de allra vackraste så här års.

Boken Bodils granna vinterkappa

Våra vilda bokar, ett tiotal individer som lystrar till namnet Bodil och Småbobbarna, kommer alla från bokollon insamlade i Sveriges nordligaste naturliga bokskog. På en udde i Mälaren nära Sundbyholms travbana i Sörmland har mikroklimatet gjort att en liten relikt finns kvar av de bokskogar som en gång i tiden bredde ut sig även i Mälardalen. Det finns idag bokskogar även norr om Mälaren, t.ex. vid Wijk slott och imposanta enstaka individer så långt ut som i Forsmarks herrgårdspark, men de är alla planterade, precis som våra bokar.

Bodil var den av bokplantorna som från början artade sig bäst, därför var det naturligt att bara hon fick ett eget namn. På senare tid har dock flera av Småbobbarna vuxit både ikapp och förbi Bodil, som dock alltid kommer att ha en särställning i våra hjärtan tack vare sitt lite krumma växtsätt och sina ovanligt vackra vinterfärger. Det är värt att notera hur Bodils bladfärg skiljer sig påtagligt från den betydligt stiffare köpeboken Fagus [fäjgus] strax intill, som också utger sig för att vara en vanlig sylvatica, men som inte alls har en lika klädsam vinterrock.