Harginst eller Har-ris (som är ett bättre namn eftersom det inte är en ginst utan en ärtväxt) är en något underskattad trädgårdsprydnad. Vild återfinns den främst i Danmark och på sandig jord i södra Sverige. Det har dock inte hindrat att vår frösådda buske i ett av örtlanden blivit ett riktigt praktexemplar, den styva lerjorden och kylan till trots. Det påstås visserligen i enstaka källor att harriset ska funka i upp till zon fyra, men att man då får finna sig i att det fryser ner vintertid. Detta är dock inget som drabbat vår planta. I Arboarkticum har den förblivit en vintergrön, numera manshög, buske med underbart vackert strimmig stam och en riklig vårblomning. Normalt ska harriset inte bli mer än 1 - 1,5 m högt.
I zon 4 är man tacksam för allt vintergrönt
Naturligtvis är Harris en ört. En dekokt på växten används fortfarande i södra Europa för att förhindra stora blodförluster i samband med förlossningar. I Norden har växten främst använts till kvastar och korgflätning. Efter rötning har fibrerna också använts till jutesäckar och rep - inget som direkt motiverar oss att slakta plantan. Men det det finns ett användningsområde som lockar en smula. De späda blomknopparna kan faktiskt läggas in i ättika och ätas som kapris.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar