Jaha, så kom den då, den lägsta temperaturen på över två år. Strax innan soluppgången i morse visade den digitala termometern att det varit -18,1 i Köksträdgården under natten, och det när snödjupet inte ens skulle tvinga en silverfisk att behöva sträcka på sig för att ha fortsatt fullgod utsikt. Det är nog tyvärr bara att konstatera att denna jobspost innebar slutet för många av våra mindre hårdhudade vänner. Vi får väl se framåt Valborg vilka av våra småttingar som endast har en framtid som går via magen på kompostkvarnen. Vi fruktar för ett omfattande nekrologskrivande framöver. Men sånt är livet, och ärligt talat - skulle man verkligen bli lika glad över dem som klarade sig om alla gjorde det? And where's the sportmanship in that?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar