Pilen

Just där Baksidan, Örtagården, Pelousen och Vallen möts står en stor pil. Vi är fortfarande inte helt säkra på vilken sort det är, men vi känner till lite om dess historia. Det var en tidigare ägare, tillika trädgårdsmästardotter, som lät plantera pilen runt 1990. Trädet är alltså inte speciellt gammalt men har särskilt på senare år vuxit snabbt.

Pilen - en alltmer uppskattad personlighet

Från början var vi inte särskilt förtjusta i det stora trädet, som skräpar ner förfärligt och vars långa hängade grenar är till förtret för gräsklipparen Traktor. Vi var ju heller inte ensamma om att ha fördomar om släktet salix, som ju sällan nämns i termer av någons favoritträd - tvärtom varnas det ofta för att plantera pilar i närheten av vattenledningar och liknande. Planen var därför initialt att avlägsna trädet tämligen omgående. Av någon anledning blev detta inte av och det är vi mycket glada för idag.

I takt med att pilen satt fart i höjd och bredd har den nämligen även begåvats med alltmer karaktär och personlighet. Få, om ens något svenskt träd, torde ha förmågan att se så tjusigt åldrad ut så snabbt som pilen. Barken är undenbart grovt fårad och har lagt sig till med klädsamma mosspartier. Grenar har också vuxit ihop kors och tvärs på ett charmigt vis och skapar idag små fönsterrutor som särskilt Dennis förstår att uppskatta. Inte sällan har vi hittat hasselnötter och ekollon som han kilat fast här.

Pilen har helt klart genomgått en klassresa och måste idag betraktas som en av våra mest uppskattade vänner i trädgården. Nu har vi till och med planterat nya pilar på andra platser på tomten och ser med spänning och förväntan fram mot att få se dem växa upp.