Tjugonda Knut - granen ska ut - men vi tjuvstartade redan igår kväll. Vår huvudgran, ofta har vi flera mindre granar också, brukar vanligen vara en nordmansgran (Abies normanniana), ja ni vet en sån där som mindre nogräknade julgransförsäljare försöker kränga som "kungsgran". Det vanliga är vidare att vår gran uppkallas efter någon av SVT:s julvärdar de gångna åren. Därav förklaringen till att 2007 års jättelika butchgran hette Lotta medan den grånade och lätt krumma granen 2002 fick heta Arne.
Säsongens gran var för omväxlings skull en vanlig sydskandinavisk Picea abies med kulturhistoriskt antikvärde. Naturligtvis fick hon heta Anne. Hon kommer inte att gå till historien som någon skönhetsdrottning och barrade förfärligt från dag ett. Därför kändes det detta år som om den tidigarelagda julgransplundringen enbart kom som en befriare.
Vi klipper alltid ner våra granar omsorgsfullt och tar tillvara på resterna. Stammen kan vissa år användas som gärdsgårdsstör, i annat fall som "blompinne" åt någon slingerväxt (inte sällan någon hundrova) i Örtagården. Grenarna är välkommen täckning till rabatterna inför den stundande midvinterkylan i februari. Dessutom tas barren tillvara i möjligaste mån för att hjälpa till med försurningen av Lunden.
När man så omsorgsfullt demonterar sin julgran kan man också få små överraskningar i form av påminnelser från djur- och växtriket utanför vardagsrummet. Några ekorrar i granen har vi aldrig påträffat men i Ernst 2005 hittade vi ett förtjusande fågelbo, troligen från lövsångare. Årets Anne hade inget lika spännande att visa upp men kunde åtminstone bjuda på en ståtlig kotte. Kanske läge att ge Konrad en försenad julklapp (se 2008-12-03 och 2008-12-09)?
Sydskandinavisk kotte
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar