Pelouse-sjön

På den södra delen av Pelousen, närmast Ängen, hade tidigare ägare, arla i urtid, låtit uppföra en damm. Eftersom platsen ligger långt från någon vattenkälla, och somrarna här är knastertorra, var det ingen lysande idé. Följden blev att dammen tämligen omgående övergavs, fylldes igen och glömdes bort. Därför hade vi från början ingen aning om vad det var för grund och ofruktbar grop som låg där på gräsmattan. En av våra första åtgärder som nya tomtägare 2001 var därför att piffa upp platsen med tre äppelträd på var sin sida av gropen.

Med facit i hand skulle man kunna säga att även detta var en korkad idé. Eftersom Pelousen sluttar starkt och gropen är dåligt dränerad, blir den vid blidväder under vinterhalvåret nästan alltid vattenfylld - och det har man ju fått lära sig i efterhand, att fruktträd absolut inte vill ha det blött om fötterna. Men faktum är att det tycks funka utmärkt. Särsö-trädet på bilden, som står längst ner i slänten och därför drabbas konstant av översvämningar, växer lika fort och bra som de båda andra, ett Åkerö och en Gyllenkroks Astrakan. Ja snarast är det så att det är Särsö som artat sig bäst och som ger mest frukt. Där ser man. Odling kan lyckas fast man är en korkad amatör och har odlingsbetingelserna emot sig. Glöm aldrig det!

Sedan är det en helt annan historia att vi ganska säkert skulle ha upplåtit platsen till någonting roligare än äppelträd, ifall vi fick göra om manövern idag...

Törs man gissa att Särsö, var det nu ligger, är en ganska blöt plats?