Pimpernöten: en historisk doldis

Det finns faktiskt träd och buskar som våra hjärtan klappar extra mycket för, trots att de inte utmanar varken zonknäckerilusta eller samlarådra med att vara sällsynta, ohärdiga eller svårodlade på andra sätt.

Till den gruppen hör till exempel det här, vansinnigt vackra och lite bortglömda buskträdet: pimpernöten, Staphylea pinnata.

Blommande pimpernötsblommor,
fotograferade på vår västkustresa

Pimpernöten är ingen inhemsk lignos, men anlände till svenska trädgårdar tidigt: redan Linné skriver om stora pimpernötter i skånska slottsparker på 1700-talet. Av någon anledning tappade växten senare kraftigt i popularitet och har framlevt litegrann som en doldis genom århundradena. Som förklaring har det påståtts att man tyckte den blev för stor för de lite nättare svenska privatträdgårdarna, men den förklaringen låter en smula märklig. Pimpernöten är knappast större eller mer snabbväxande än en alm, en hassel eller ens en syrén.

Nuförtiden finns olika sorters pimpernötter återigen i välsorterade svenska plantskolor. Den vanliga pimpernöten heter Staphylea pinnata, men även kaukasisk pimpernöt, Staphylea colchica och kinesisk pimpernöt, Staphylea holocarpa finns ibland i sortimenten. Det finns även japanska och amerikanska varianter samt ett antal hybrider.

Vad har då pimpernöten att erbjuda? Tja, den excellerar faktiskt i nästan alla trädgrenar (haha!). Lövverket är vackert parbladigt och påminner en smula om askens, med den skillnaden att den slår ut betydligt tidigare. Stammen blir så småningom strimmig likt en strimlönns, med en tilltalande slät yta. Och så blommorna, som ser ut som liljekonvaljeblommor i stora klasar i slutet av maj! Som om detta inte var nog, har trädet även tjusiga gula höstfärger och mycket dekorativa, uppblåsta fröställningar. Dessa fröställningar är för övrigt upphovet till det engelska namnet, 'Bladdernut'.

Här skymtar även stam och löv

I plantskolorna hävdas att pimpernöten är härdig till zon 3. Det finns anledning att tro att det är en kraftig underdrift, eftersom vi har haft små, ganska taniga exemplar av både vanlig och kaukasisk pimpernöt utomhus i den bistra norduppländska kylan i tre vintrar utan att de frusit tillbaka det minsta.