Varje senvår tillbringar en av arboarkticerna osunt mycket tid på knä framför ett skuggigt hörn av Konnässörsrabatten, ivrigt lockandes på en något senfärdig liten ormbunke. Man kan aldrig vara helt säker på att den tänker dyka upp - ryktet säger att den har ett oberäkneligt humör och rätt vad det är kan bestämma sig för att aldrig mer glädja en tidigare hyresvärd med sin närvaro.
Liten frilandsadiantum hedrar oss med sin närvaro
Hittills har det gått vägen. I fyra somrar har Adiantum pedatum sub. pumilum, en liten frilandsadiantum, haft godheten att tillbringa sina sommarferier hos oss (vintertid håller den sig på en varmare plats i underjorden).
Den hör till de där växterna som man vill krypa nära, även efter att den visat sig ovan mark och man slipper kisa mot rabattjorden och åkalla den från underjorden. Bladen är obeskrivligt gracila både i stjälkens bågform och de utskjutande bladens halvmåneformade omlottdans. Den är helt hopplös att fotografera - minsta vindil och den darrar som ett asplöv!
Subtil elegans!
Nu vågar vi nästan börja hoppas att den tecknat sig för ett långtidsarrende hos oss. Vi ska i alla fall göra vårt allra bästa för att den ska fortsätta uppskatta faciliteterna.
Inlägg
Så häftig! Absolut värd att knäböja för.
SvaraRaderaHa det härligt,
Charlotta
Är du säker på att den inte spelar dragspel? Håller den tyst så är det bara att gratulera. Snygging!
SvaraRaderaStolt vill jag berätta att också jag har en adiantum och den blir lite större för varje år. Må så gott!
SvaraRaderaTjusig hyresgäst ni har! Man förstår att ni gärna krusar för den. Får den rabatt på hyran?
SvaraRaderaVilken vacker sommargäst! Hoppas att det blir en riktig stammis:)
SvaraRaderaHa en fin tisdag,
Rebecca