Omåttliga. Omättliga.

Större delen av året brukar vi försöka intala oss att det finns någon sorts gräns för flärd och prål. Även om vi inte är några trädgårdsarkitekter av rang, hävdar vi gärna att den goda smaken kräver viss återhållsamhet och eftertanke när det gäller färg, form och yppighet.

I juni barkar det fullkomligen åt pipan med denna påklistrade asketiska attityd. Hela juni pågår det stora pionracet, och allt vad måttfullhet heter kan dra dit pepparn växer. Nu gäller bara ledorden ”mer och fler”, och vi tillbringar vår lediga tid med att nära våra näthinnor med pionernas färgkaskader. Någonstans inom oss viskar en försmädlig liten röst att pioner knappast kan vara riktigt comme-il-faut, men vi försvarar oss med att man i detta vinterbetonade, vitpudrade land får passa på att njuta av prakten medan tid är. Piontiden är kort – redan om några veckor är den över, och vi kan återgå till vår vanliga grönbaserade preferenspalett. Förhoppningsvis har då ögat impregnerats tillräckligt för att klara ännu en helvetisk, färglös vinter.

Paeonia lactiflora 'Blaze'

Paeonia potanini

Paeonia hybr. 'Buckeye Belle'

Paeonia hybr. 'Clarie de Lune'

Paeonia hybr. 'Roselette' (med Buckeye Belle i bakgrunden)

Paeonia lactiflora 'Christina' (en av Hermann Krupkes bästa)