Nu blommar snart druvflädern Sambucus racemosa. Det är ett bra sätt att skilja den från äkta fläder, eller hyll som vissa föredrar att säga. Den senares blommor skördas som bekant inte förrän senare i sommar. Det är då semestersvenskarna frossar i fläderbärssaft med gin.
Ett annat sätt att skilja dem åt är att vänta tills bären är mogna. Den äkta flädern får, som namnet Sambucus nigra antyder, svarta bär medan druvfläderns vådligt giftiga bär lyser röda.
Eller vänta nu! Hur är det där med giftigheten egentligen? Är det någon som verkligen testat hur giftig druvflädern är? I Centraleuropa, varifrån druvflädern importerats som prydnadsväxt, är det nämligen DEN som använts till saft, sylt, gelé och marmelad, medan man ställer sig skeptisk till hyll. Kanske är det här med giftet bara något som någon spridit ut som vill ha bären för sig själv? Betänk också att det är den äkta flädern som apoteken långt in i modern tid sålt som ett kraftigt laxerande och kräkframkallande medel.
Måhända är den äkta flädern överskattad som njutningsmedel? Kanske är det dags att ge den betydligt vackrare druvflädern upprättelse?
Eller vänta nu! Hur är det där med giftigheten egentligen? Är det någon som verkligen testat hur giftig druvflädern är? I Centraleuropa, varifrån druvflädern importerats som prydnadsväxt, är det nämligen DEN som använts till saft, sylt, gelé och marmelad, medan man ställer sig skeptisk till hyll. Kanske är det här med giftet bara något som någon spridit ut som vill ha bären för sig själv? Betänk också att det är den äkta flädern som apoteken långt in i modern tid sålt som ett kraftigt laxerande och kräkframkallande medel.
Måhända är den äkta flädern överskattad som njutningsmedel? Kanske är det dags att ge den betydligt vackrare druvflädern upprättelse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar