Arboarkticerna har semester och tillbringar veckan med vårbruket. Trädgårdsarbete må vara helande för själen, men knappast för kroppen: på blessyrtoppen just nu finns stukade fingrar, värkande ryggar och monstruösa myggbett – och att gräva potatisland i styv lera är knappast någon lisa för stela kontorsleder.
På morgnarna ger åkern utanför gärdsgården ett Serengetiliknande intryck när mängder av tranor skrider fram tillsammans med horder av gäss, svanar och rådjur. Längre fram på dagen lämnar de just vår åker – alla utom den stackars ensamma, halta tranan, som dag efter dag cirklar runt en stor sten i åkern just utanför köksträdgården. Våra egna blessyrer förbleknar snabbt när vi ser honom plågad stappla runt och försöka hitta föda. Man får hoppas att han bara stukat foten i en alltför upphetsad trandans, och snart är kurant igen. Men nog tycker man sig höra musik av Mauro Scocco och har svårt att hålla tårarna tillbaka…
På morgnarna ger åkern utanför gärdsgården ett Serengetiliknande intryck när mängder av tranor skrider fram tillsammans med horder av gäss, svanar och rådjur. Längre fram på dagen lämnar de just vår åker – alla utom den stackars ensamma, halta tranan, som dag efter dag cirklar runt en stor sten i åkern just utanför köksträdgården. Våra egna blessyrer förbleknar snabbt när vi ser honom plågad stappla runt och försöka hitta föda. Man får hoppas att han bara stukat foten i en alltför upphetsad trandans, och snart är kurant igen. Men nog tycker man sig höra musik av Mauro Scocco och har svårt att hålla tårarna tillbaka…
"En sång för alla dom som aldrig hittar nån...?"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar