Stamtavlor

Till och med i det nordliga Arboarkticum har vårkänslorna så smått börjat infinna sig. Inte bara Dennis gläds åt den värmande solen och stämmer upp i sin muntra dervischsång, det nyligen så tjocka snötäcket har också tunnats ut och naggats i kanten rejält. Närmast husväggen och runt större träd är gräset redan i dagen. För första gången den här vintern har det därför varit möjligt att inspektera tomten utan överlevnadsdräkt. Ändå tvekar man. Man vill ju ogärna hjälpa Iddi att komma åt alla dyrbara godsaker i trädgården genom att trampa upp gångar i den fortfarande bräckliga skaren. En liten stamodyssé kunde vi likväl inte avhålla oss ifrån.

Mispelträdet (Mespilus germanica) med sin sirligt gråa stam
gör sig oväntat bra mot en faluröd bakgrund.

Det här persikoträdet av östliga klonen 'Eva'
lyser verkligen upp så här års med sin brandgula stam.

Ornäsbjörken Gösta håller äntligen på att göra sig av med sin
brunspräckliga babynäver för att i stället få sin vackra vita stam.

Men frågan är om inte sumpcypressen (Taxodium distichum)
med sin behagligt kastanjebruna ton är allra läckrast just nu?