torsdag 20 januari 2011

Tjugondag Julian

Nu är julen definitivt över. Tack och lov, säger arboarkticerna, som inte är särdeles förtjusta i denna kravfyllda och norénskt ansträngande, så kallade, högtid. Likt förbenat gör vi oss aldrig av med julen fullt ut förrän just den 20 januari. Tjugondagen betyder således något helt annat i Arboarkticum än annorstädes. Anledningen är ett par födelsedagar som drabbar hushållet i mitten av månaden och som ingen orkar städa ut julen innan de är avklarade.

Nu är i alla fall hemmet åter kliniskt befriat från kulörta kulor och Aladinaskar. Själva granen, en i år ovanligt gles och krokig odåga, som lystrade till namnet Julian (efter Wikileaksgrundaren med samma namn), ligger som sig bör ute på plogvallen och skäms.

Först den 20 januari dansas Julian ut

Ska sanningen fram har vi aldrig någonsin haft en så tragisk gran som Julian, men så går det när man inte förser sig med julkonifer förrän snöstormen dundrar på juldagseftermiddagen, när skymningen redan börjat övergå i komplett djävla mörker. En timme senare var Julian klädd och återgäldade hedersbetygelsen med att genast börja barra.

Maken till sned och ful gran har vi aldrig upplevt

Men att säga att ingen i Arboarkticum kommer att sakna Julian, nu när han är borta, vore att fara med osanning. Ungefär en miljon kvalster och insekter som följde med honom in, och av vilka en överraskande ansenlig andel utgörs av stora harkrankar, känner sig verkligt vilsna och terroriserar just nu hemmet å det gruvligaste i utsiktslös jakt på en annan rödgran. Och det lär de väl fortsätta göra tills vi kan vårstäda på riktigt.

Precis överallt just nu inomhus i Arboarkticum

13 kommentarer:

  1. Hihi.. är inte 20:e Knut... den 13:e?
    20 dagar efter Jul :o)))!!

    SvaraRadera
  2. Jo, som sagt,
    i övriga världen, men inte här.

    SvaraRadera
  3. Julian skulle kunna få sällskap av vår gran, den eländigaste vi haft på många många år. Började darra innan vi tog in den och barrade sedan konstant. Åkte ut strax efter nyår för då stod vi inte ut längre. Men nu ska han (?) få tjänstgöra som täcke på känsliga växter eftersom det plötsligt blivit barmark.
    Allt gott
    Eva

    SvaraRadera
  4. Stackars Julian, och stackars hans harkrankskompisar, de går ett trist öde till mötes..
    Här var granen ingen JUlian i år, utan en ovanligt pigg liten kompakt typ, som efter ha varit vårt sällskap blev fårmat och underhållning. ha det gott/Sophia

    SvaraRadera
  5. Exakt Ulla! Du har greppat det här!
    Det är ju primärt därför man har julgran.
    Vissa år har vi så många som fem stycken. I år blev det dock bara två, rödgranen Julian och kungsgranen André (som var nästan äckligt tät och välproportionerlig). Nu väntar båda på att äntligen få göra lite nytta också.

    SvaraRadera
  6. F'låt Eva!
    Eva menar jag ju - inte Ulla.

    SvaraRadera
  7. Likaledes här en av de märkligaste granar någonsin. Lövkorg fixade dock till de undre och mest makabra delarna och tja, namnlös visserligen, men den står kvar än... Klädd och grann... Får kanske ta och slänga ut i helgen då;)

    SvaraRadera
  8. Vissa medlemmar av Tant Grönfamiljen brukar framhärda varje år med att försöka hitta en lämplig gran på tomten.Av en sorts engelsk grantyp som har platta och o-sticksiga barr.(Vad kan den heta???) Vissa andra familjemedlemmar tycker att dessa granar ser glesa och sorgliga ut, och vill hellre skaffa hem en tät och fin liten gran från lilla granaffären.
    Vissa andra familjemedlemmar ser trots allt fördelar med tomt-granen: den barrar aldrig och är alldeles förträfflig för att täcka marken kring ömtåliga växter.
    Så även denna gång har tomt-gran-falangen avgått med segern och granen ligger nu styckad och fin kring gingko och mullbär.

    SvaraRadera
  9. Cecilia, vadå "engelsk grantyp"? Här finns väl inga granar. Kan det vara Yew, alltså idegran du menar? De har vi i parti och minut.

    Vad gäller granen Julian, är det väl inte så svårt att bli av med. Är inte USA oerhört intresserade?

    SvaraRadera
  10. :-D

    Vi kommer naturligtvis att erbjuda Julian att "go under-cover" här i Arboarkticum - såsom marktäckning.

    SvaraRadera
  11. Haha... norensk tradition. Ja så är det verkligen och vi skulle helst bara vilja fly men på något mycket mystiskt vis så letar sig julpynt och granar helt automatiskt in i vårt hem...?? NU ÄR DET bättre tider på gång!! :)))

    SvaraRadera