Dripp dropp

Vi vaknade mitt i natten av ett märkligt ljud.

Dripp.

Dripp dripp.

Dropp.

I vårt dimmiga medvetandes sömndruckna, knappt halvvakna töcken reagerade vi på vintervis: ett märkligt ljud är förmodligen något att bli bekymrad över. Storm? En plog som kört fast därute på vägen? Ett rådjur som skriker ut sin svultna olycka i de förtvivlade försöken att forcera det halvmeterhöga snötäcket?

Men så plötsligt vaknade minnet, och påminde oss hur ljudet av vattendroppar på ett fönsterbleck låter. Och aldrig har väl våra trumhinnor njutit så av att lyssna till hur smältande snö långsamt, långsamt slog ner bara några decimeter från oss, som inatt, efter så många, långa veckors fångenskap i köldgradernas våld.

Och till det ljuvliga lätet av smältande snö somnade vi lugnt och lyckligt om igen och drömde om sprakande färgprakt i en värld där plusgraderna återtagit herraväldet.

I en dröm ...