Jingle Bells

Så blev det till slut vinter. Riktig vinter. Tänk att man fortfarande blir förvånad varje gång man ställs inför faktum: kylan biter i örsnibbarna och snöflingor letar sig in som sylvassa nålar innanför halsduken. UÄCK!

En god vän som inte heller varit riktigt förberedd på vintern var vår klockranka, Cobaea Scandens. Och det är samma visa varje år: vi sår den i mars, och den växer fint hela våren och sommaren. Bladverket är en prydnad för vilken vägg som helst! Men blommar den? Nähä!! Inte ens när vi enligt initierade råd vattnar med tomatgödsel hela sommarsäsongen pressas mer än en enstaka liten blomsterklocka fram. Sisådär i slutet av augusti däremot, brukar den riktiga blomningen sätta in. Och då är det ju så dags, för en frostkänslig liten ynkrygg på vift i Norduppland. Därför odlar vi numera vår klockranka i en något mer sydligt belägen urban filial till Arboarkticum, med södervänd balkong-facilitet. Och där minsann, blommade klockrankan så här vackert ända tills luciadagen.

"Jingle bells, jingle bells..."

Idag däremot, med vintern som nybliven hyresgäst även på denna balkong, har klockorna tystnat, och därmed är odlingssäsongen avslutad för i år. I stället ser vi bistert, men stoiskt, vintern an. Visserligen med nordanvinden vinande i trumhinnorna, men med visioner av en fantastisk odlingssäsong 2010.