Ogräs

Det måste medges att vi ibland nästan koketterar med hur usla omständigheterna är för odling i vår trädgård. Ska sanningen fram är ju inte allt nattsvart. Att tomten är hyfsat stor och att den faktiskt kan erbjuda olika jordmån, skuggighet och andra odlingsbetingelser ska inte underskattas. Oftast kommer det också ett skyddande lager snö om vintrarna. Detta fyller ju även på grundvattnet, vilket är tur eftersom det vanligen inte regnar alls om somrarna.

Efterhand har vi dock förstått att uppskatta trädgården alltmer just för företeelser som den faktiskt saknar – eller snarare är förskonad från – verkligt aggressiva ogräs är en sådan. Den enda kirskål som finns är en vitbrokig variant som bor i en nedgrävd kruka i ett av örtlanden. Enligt uppgift skulle denna form inte vara lika aggressiv som vanlig kers. Slutsatsen, efter att ha odlat den på friland en vinter, är dock att detta är nys. På några få månader hade den illasinnade plantan brett ut sig å det grövsta. Den hade bland annat skickat ut långa utlöpare under gräsmattan och upp i ett annat örtland. Turligt nog hann vi upptäcka detta i tid och lyckades stävja oskicket. Plantan fångades in, tuktades och sattes i krukarrest för resten av sitt liv och hittills har den veterligen inte gett sig på några flyktförsök.

Enligt vissa antagande har kirskålen kommit in i landet via munkarnas klosterträdgårdar. Arkeologer har dock funnit frön av den redan i vikingatida kulturlager. Oavsett vem som planterade in den förstår vi numera vilken ogärning det var för dagens trädgårdsodlare. Vilken tur att VI åtminstone inte har DET gisslet att tampas mot!

Gissel!!!