Decemberljus

Men så äntligen blommar novemberljuset! Men, öhh... va? November? Ja, vi har faktiskt försökt påpeka för denna krukväxt att det faktiskt redan är långt framskriden december, men bara fått det uppnosiga svaret att den minsann inte heller är något riktigt novemberljus.

Årets lucia!

Det exakta namnet på vår växt har vi ända tills idag varit irriterande okunniga om. Att det är en släkting till den ganska vanliga krukväxten novemberljus, Plectranthus oerthendali, vet vi, men släktet är omfångsrikt och fyllt av hybrider med blommor i alla tänkbara nyanser av vitt och lila och blad av olika slag: mörka, ljusa, ludna, variegerade, runda och spetsiga.

Vår planta är ursprungligen inköpt som ett litet skott på en av våra västgötaresor, närmare bestämt hos Lisbeth Almark på Örtagården Mon. Inte heller Lisbeth kände till namnet på växten – vi vill minnas att hon fått den som stickling från norska släktingar. Sedan dess har vår plectranthus växt till sig rejält, och blivit en ovanligt praktfullt buskig krukväxt som är vacker året om, med sina djupgröna blad med kraftigt lila undersidor.

Snygg både fram och bak

Ett intressant skötselråd, som vi aldrig lyckats hitta skriftlig information om, utan lärt oss den hårda erfarenhetsvägen, är att denna plectranthus ogillar kalkigt uppländskt kranvatten. Därför vattnar vi den enbart med regnvatten! När vi sedan daltade till det ännu mer och planterade om den i kalkfri kameliajord så svarade den tacksamt med att växa sig än större och än vackrare.

Lavendel-Mona!

Som dagens clou vill vi berätta att vi nu äntligen, efter en hel del bildgoogling, tror oss kunna artbestämma vår uppnosiga dam som en Plectranthus ecklonii ’Mona Lavender’. Det är inte utan att en stackars namnbestämningsfixerad arboarkticer drar en suck av lättnad! Mona får dock finna sig i att även i fortsättningen, åtminstone i det här hemmet, mestadels tilltalas ’decemberljus’.