Otålig hägg i hänryckningstider
Glädjande nog är det också många av våra exotiska vänner som, trots allt gnäll från vår sida om "hemsk vinter och elaka odjur", har klarat skivan med bravur. För flera av dem som exempelvis kinesträd, pagodträd, näsduksträd, nektarin, sandpäron och äkta kanstanj är det första försöket som omedelbart föll ut till belåtenhet.
Vår första utomhusövervintrade äkta kastanj
För silverpäronet är det också första försöket men där är vi kanske inte lika lyckigt förvånade att det gått bra. Zon tre-grejer brukar sällan vara några problem i vår zon fyra.
Silverpäronet Per Silver, som vi tidigare berättat om
Någonting vi däremot brukar ha vissa problem med är påstått härdiga aralior och rådjurssäkra rhododendron. De förra brukar likväl alltid frysa tillbaka och få komma igen från roten, de senare brukar ändå alltid slaktas av mordiska råbockar med stora hörntänder. Inget av dessa oönskade scenarior tycks ha inträffat i år.
Parkaralian, Aralia elata, har redan bladverk blottat i toppen
Våra båda djävulsklubbor, oplopanax horridus, ligger inte långt efter
Medan jättearalian, Kalopanax pictus, tar det lite lugnare, men helt klart mår bra
Denna Rhododendron brachycarpum 'Tigerstedtii' ,
ett kultivar från finska Jumala, kan faktiskt bli den första
rhododendron någonsin att blomma i Arboarkticum
En betydligt större överaskning är dock den här minipersikan som vi skrivit om förut. Eftersom den ska vara så kinkig har vi fram till nu odlat den i en kruka som vi kunnat ta in när kylan blivit för svår. I fjol fick detta resultatet att växten blommade inomhus redan i januari. I år struntade vi i det fåfänga fruktträdet. Det fick stå kvar i sin kruka utomhus hela vintern och helt utan någon täckning eller annat skydd. Det gick som ni ser bra ändå. Nu blommar trädet för fulla muggar. Kinkig? Jo pyttsan! Nu är det slut med daltandet. Nu åker minipersikan ut på friland ögona böj.
Väna rosa blommor, men skenet bedrar - det här är en riktig tuffing.
Men frågan är ändå inte om vår allra mest glädjande upptäckt just nu återfinns inomhus. I det skarpa ljuset har plötsligt vår fram till nu skendöda trädormbunke från Madeira plötsligt fått liv och börjat sträcka sig efter det livgivande gula klotet.
Arboarktisk trädormbunke - långt ifrån död
Inlägg
Jorå, en har väl varit lite skendö själv, innan sommaren helt oväntat anlände en onsdag. Sedan dess är vi som nyförlösta allihopa. Men, är du säker på att det inte bara är grannkatten som dykt ner i din kruka?
SvaraRaderaJorå, tämligen säkra. Våra sommargrannar, inklusive katten Nisse, har nämligen fortfarande inte behagat infinna sig för årlig inspektion.
SvaraRaderaÅ andra sidan torde Nisse vara mer än lovligt ålderstigen om han fortfarande fungerar som fästingsamlare. Kanske är det redan någon som begravt Nisse - i vår kruka?
Blir så glad när de som till synes verkar"stendöda" börjar spira igen,gäller att inte vara för snabb i vändningarna att städabort såna som vilar länge
SvaraRaderaAlldeles riktigt. Vår, i fjol av sorkar ringbarkade, hickory vaknade inte till liv förrän en bit in i juli. I år är hon redan vaken och pigg. Sedan har vi ju alltid vår jurtjyrkogård som vi berättar om ibland - en sista reträttpost för skenbart döda växter. Förvånandsvärt många av dem får ny kraft där och återvänder till livet.
SvaraRadera