Gapis nya penthouse

Den trogne läsaren kanske minns att vi förra helgen avsåg att plantera ut vår östgötske brödgran Gapis på mammutträdets gamla plats, i nederkant på Åsen. Så blev det också, och den glade gamängen tackade för förtroendet genom att sjunga ekivoka visor och dra fräckisar på brett Norrköpingsmål. Alla förfinade barrkompisar runtomkring tittade en smula besvärat på sin nya granne men beslöt att acceptera nykomlingen med upphöjt jämnmod.

Strax därpå blev det omslag i vädret och vi insåg att det skulle bli dags för Gapis att möta den arboarktiska nattfrosten. Barmarksfrost kanske är bra mot fästingar, men den är inte att rekommendera för ovana små exoter som inte ens sett en snöboll på bild, även om de är en smula taggiga och fula i munnen. Kort sagt, något måste göras.

Vi beslöt att bygga en temporär bostad åt den kinkige lillkillen. Byggnaden blev en smula spartansk men utsikten över slättlandskapet går det inte att klaga på. Det har Gapis inte heller gjort, men hans grannar är måttligt förtjusta sedan de varseblivit den badrumsliknande akustiken i nybygget.

Gapis i full färd med att berätta om nunnan, prästen och kotten

Kanske tack vare bygginsatsen mår Gapis i alla fall fortfarande bra, trots att det varit nattemperaturer på nedåt åtta (!) minusgrader den här veckan. Suck! Vi undrar som vanligt vart växthuseffekten tagit vägen…?

Apis och Gapis

Apträdet, Araucaria araucana, har länge hört till våra favoritträd, och numer finns i vår ägo inte mindre än två stycken av detta mycket speciella barrträd, som även är Chiles nationalträd. Apträdet kallas ibland även brödgran eller apskräcksträd (det senare helt felaktigt, eftersom apskräcksträdet är ett helt annat, afrikanskt träd). På engelska heter apträdet Monkey Puzzle Tree, vilket enligt skrönan kommer sig av en kommentar fälld av en fascinerad engelsk betraktare: "It would puzzle a monkey to climb that". Och ja, nog skulle det göra ruggigt ont att klättra på de otroligt vassa, stora och flata barren som täcker trädets grenar.

Våra egna exemplar, Apis och Gapis, daltar vi fortfarande med, och övervintar inomhus. På sommaren står de på farstukvisten och busar med klåfingriga besökare.

Apis och Gapis vinterposerar

Apis, som är inhandlad för ett astronomiskt antal pund på Kew Gardens, har på det stora hela anpassat sig väl, men är noggrann med sitt eftermiddagste och saknar ibland cricket. Gapis är fyndad på en skräphög på en plantskola i Norrköping och är en skränig fotbollskille med dålig humor.

Trots olika bakgrunder delar Apis och Gapis musiksmak. De gnolar gärna på The Monkees tillsammans - funkar lika bra på Ascot som på Mantorp: http://www.youtube.com/watch?v=RqdBi7E_nL0

Gapis, i egenskap av störst, billigast och mest streetwise, kommer i vår att testas på friland på Åsen bredvid mammutträdet. Huruvida det kommer att fungera är en bra fråga. Enligt litteraturen är apträdet dåligt härdig och dessutom känsligt för vinterfukt. Dock frodas de tydligen både på Norges västkust och i norra Skottland, och det är knappast att betrakta som torrmarker.

Den som vill se ett ovanligt vackert apträd ska besöka De Badande Wännernas Trädgård i Wisby, där det finns en riktig skönhet precis vid den södra ingången.

Gutnisk skönhet

Bäddat för triangeldrama?

Apis och Gapis (se 2008-12-19) har fått en tjejkompis i nyårspresent! I blomsteraffären föll vi för de mjuka barren och den vackra gröna färgen hos den lilla australiska rumsgranen Sheila, och tog henne med oss hem. Apis och Gapis blev till sig må ni tro! Sheila är nämligen en Araucaria precis som de, men en Araucaria heterophylla från kontinenten down under.

Sheilas mjuka tassar

Sheila har ömtåliga luftrör, och ska Apis och Gapis göra henne sin kur får de hälsa på henne inomhus året om. De tycker båda att hon är ljuvligt söt, med sina symmetriskt växande grenar. Uppifrån ser hon nästan ut som en snöflinga!

Med glatt temperament hälsar Sheila sina båda beundrare med ett käckt "Aye Mates!" Frågan är bara vem hon kommer föredra? Den galante Apis med sina post-koloniala vanor, eller en händig motorman som Gapis?

Sheila dansar snöflingebalett

Vinterrekord

Dags igen för en drapa om det usla klimatet i Norduppland. Det har varit kallt i vinter – rekordkallt. Aldrig tidigare under våra åtta vintrar här har vi upplevt att kvicksilvret gått ner till -28,9 grader Celsius. Det enda som håller humöret uppe en smula är att det varit ännu kallare på platser som lite malligt brukar utge sig för att vara mer beboeliga. Enköping har t.ex haft -31 och Uppsala -33 grader.

Även vinterns snömängd är ett rekord. Aldrig under vår regim har plogvallarna tornat upp sig som i år. Den här snöhögen på uppfarten mäter drygt 3,5 meter i höjd:

Det lär väl ta ett tag för den här högen att smälta?

Nå, utöver att det är svårt att vistas utomhus och att vi lär få en plogräkning i paritet med BNP i en liten bananrepublik framåt försommaren så är väl egentligen inte själva snön av ondo, eller…? Nej, tvärtom skyddar snön våra kinkiga exoter från den värsta kylan och försvårar också högst avsevärt för Iddi att ta sig fram. Nu tvingas det vidriga kreaturet hålla sig till plommonträd och syrener och annat gement som han når från den plogade vägen.

Den meterhöga snön skyddar effektivt.
Det här är vet vi faktiskt inte ens vem det är.

Men tro för all del inte att allt är frid och fröjd för det. Efter de senaste vintrarnas mycket modesta snödjup tog vi i år det säkra före det osäkra. Då en av våra kinkigaste vänner, apträdet Gapis, påstås ogilla kyla och kalla vindar starkt beslöt vi att låta honom bo denna första utomhusvinter lite mer skyddat i sitt lilla glashus, vilket ni kanske känner igen sedan i våras. Det var fel taktik – helt fel! Hade vi i stället låtit naturen haft sin gilla gång hade Gapis skyddats lika fint som den okända lignosen på förra bilden. Nu ser den stackars blåfrusna araucarian ut på det här viset och han är fly förbannad och svär värre än hela IFK Norrköpings supporterklubb.

Trots den brunlila tonen behöver det inte vara kört.
Gapis var inte så snygg när vi köpte honom heller.

Zonpressarnas seger

Annandag påsk blev den stora avtäckardagen i Arboarkticum. Rabatter frilades från ris och lövhögar och alla känsliga lignoser befriades från fiberduk. Nå hur gick det då? Har några exoter av det slag arboarkticerna envisas med att odla överlevt denna ovanligt vidriga vinter?

Tyvärr för alla njugga skeptiker, som tycker det är dags att vi slutar med våra dåraktiga experiment och i stället inrättar oss i ledet och odlar mer zontypiska träd som vanlig svensk gran, tall och björk, måste vi meddela att så gott som samtliga exoter har klarat vintern utmärkt och merparten, d.v.s. de som inte drabbats av Iddis och Jösses vrede, ser dessutom piggare ut än någonsin.

Den just avtäckta dårörten (Scopolia carniolica) är visserligen
inte kinkig men får här ändå representera vår verksamhet.

Kvittenträdet, tulpanträdet, Gingko, snödroppsträdet, trumpetträden, mullbärsträden, Robocop, Tuxedo och alla de kinkiga praktlönnarna mår utmärkt. Detsamma gäller de mycket tveksamt härdiga medelhavsväxterna i örtagården. Blott en handfull individer visar tecken på att ha tagit uppenbar skada av klimatet. Men det är å andra sidan inget konstigt att mammutträd, atlasceder och kryptomeria ställt sig skeptiska till behandlingen och troligen kommer att behöva ersättas. Lite mer förvånande är att zon 3-växten hjulträd (Trochodendron araloides) ser mer än lovligt sliten ut – kanske var det ett måndagsexemplar, men det kan också handla om en dålig placering. Ingen annan växt vi försökt med har heller trivs där Hjulius nu kämpar för sitt liv.

Summa summarum måste man ändå konstatera att vintern inte blev en så tuff fiende som vi fruktade och nu fortsätter vi kampen med att flytta fram positionerna för den yttersta nordgränsen för världens exoter. Idag är det dags att plantera ut brödgranen Gapis på mammutträdets gamla plats.

Övervintring

En av våra läsare hörde av sig och undrade om vi har mandelträdet inomhus jämt (se 2008-12-17). Det har vi inte, men inte ens vi hyser några större förhoppningar om någonsin kunna odla mandel på friland i zon 4. Därför får hon snällt finna sig i att övervintras inomhus under de mest kritiska månaderna. I år var det tydligen för varmt inomhus, trots att övervåningen inte har några värmekällor igång. Det stora flertalet av de plantor som står vid fönstret i det svala rummet är dock sådana som inom en snar framtid ska planteras ut permanent i trädgården, de flesta av dem redan i vår. Det handlar antingen om plantor som helt enkelt var för små att få bo ute redan nu eller sådana som är så kinkiga med zonen (särskilt koniferer) att de förmodas behöva en hel växtsäsong på sig för att om möjligt hinna etablera sig till nästa vinter, till exempel Gapis som vi berättade om igår. Andra raringar som står här just nu och tittar längtansfullt ut över slätten är bland annat dvärgalmen (Ulmus x Hollandica 'Jacquline Hillier'), skenkamelian (Stewartia Koreana) och en pilbladig bergek (Quercus petraea 'Insecata'). För vissa andra växter är framtiden mer oviss. En sådan är fikonträdet, som ju i skyddade lägen finns så långt norrut som i Örnsköldsvik. Själva velar vi lite hur vi ska göra. Hör gärna av er om ni har förslag…

Trångt men trivsamt