66666...

...exakt så många unika läsare hade besökt vår blogg när vi tittade in för 10 sekunder sedan. Jo, det är faktiskt sant och vi hade ingen aning om detta innan vi tittade på Bloggers statistik (nu för 15 sekunder sedan).

Här hade vi egentligen tänkt skriva en typiskt arboarktiskt svårmodig och cynisk text om att känna sig utanför och motvalls, om att bryta mot konventioner, om att vara missförstådd av sina släktingar och att anses kufisk och konstig av sina kollegor. Kort sagt, att alltid vara avvikande utan att egentligen sträva efter det.

Hellre död än röd. Till och med blodhasseln kverulerar

Men just nu känns detta inte riktigt trovärdigt. Med så många läsare kan vi ju inte vara helt missanpassade. Vi har just nu lite svårt att tro att detta bara är något slags Camilla Henemark-syndrom, något som gör att läsare tar sig in här bara för att kunna skratta åt den pågående freakshowen i Norduppland. Så kul är vi inte. Dessutom har vi på senare tid träffat så många underbara trädgårdsmänniskor att vi har svårt att känna oss missförstådda. Det är inte vi som är utanför. Det är alla de stackare som inte förstår att uppskatta den magiska förtrollningen som kommer med trädgårdens alla växter.

Det första som möter en nymornad arboarkticer en junimorgon.

Utsikt från ytterdörren.

På tal om underbara trädgårdsmänniskor. Vi hade egentligen tänkt styra sommarens svenska semestertur till Gotland. Idag hörde dock en av er 66666 av sig till oss för att prata polska magnolior, och trots att hon inte har en aning om vilka vi är undrade hon vidare om vi inte ville låna en stuga i Byxelkrok, så vi kunde åka till Öland istället. Tre frågor till er läsare: Är inte trädgårdsmänniskor helt fantastiska så säg? Och inte kan vi väl på allvar nappa på detta gentila erbjudande? Hur skulle ni göra?