Sommarsummering

Hur hinner ni? är den vanligaste frågan som arboarkticerna ständigt får höra.

Svaret är som för de flesta andra att det gör vi naturligtvis inte alls.

Idag på sommarsemesterns sista dag sitter vi en smula dystra och sörjer att det är elva månader kvar till nästa gång. Rätt slitna och förbaskat myggbitna försöker vi muntra upp oss med vad vi faktiskt ändå åstadkommit denna sommar - i stället för det vi kanske borde ha gjort. Efter fjolårets myckna snickrande hade vi i år lovat oss att satsa på trädgården i stället. Så blev det förvisso.

Sommarens förmodligen tyngsta projekt (bokstavligen) blev att ersätta den gamla misskötta Surslänten intill infarten med en splitterny klippträdgård. All usel jord, rötter, stenar, grästorv och annat ogräs rensades bort innan ny fin jord, en extra tät markduk och åtskilliga ton stora stenar påfördes. Växterna som sedan återplanterades är dock i princip desamma som tidigare, det vill säga en osalig blandning av svårplacerade barr- och lövväxter, som merparten har det gemensamt att de dessutom är lite griniga över de norduppländska vintrarna. Förhoppningsvis kanske de knorrar lite mindre nu när de blivit så ompysslade.

En ny drygt 30 kvm stor klippträdgård börjar ta form

Detaljstudie av nästan färdigt hörn

Den östliga papegojbusken (Parrotiopsis jaquemontana) frös tillbaka rejält i

vintras. Förhoppningsvis ska den nya stensättningen passa galoscherna bättre.

Efter långa förberedelser stod också den nya skuggrabatten intill den stora stenen på Vallen klar för några dagar sedan. Många av rariteterna som införskaffats hit under årets lopp hade börjat misströsta över sin krukade tillvaro. Förhoppningsvis kommer de igen till nästa år och belönar oss med praktfulla bladutspring, sensuella knoppar och överdådig blomning.



Tillskurna torvblock har varvats med stora stenar för att skapa en ram.

Grästorven inuti har ersatts av ett lager dagstidningar och ny mullig jord.

En titt från andra hållet avslöjar att vår självsådda skogsalm Alma numera

faktiskt står med fötterna i själva skuggrabatten. På den stora stenen bor
från och med i år huvuddelen av Arboarktiums palmsamling...

...inte sällan i lite improviserade krukor.

Utöver dessa båda större nya anläggningar har ytterligare ett tiotal mindre sådana skapats lite varstans i trädgården. Vanligen handlar det dock bara om förtätningar där lägre buskar och perenner planterats runt stora stenar eller träd som nu blivit tillräckligt stora för att få sällskap.

En nyhet utan egentliga planteringar är den här nya stenrundeln intill

flaggstången. Tack vare denna behöver vi inte längre flytta alla dessa

krukor varje gång gräset ska klippas. Tänk att det skulle ta så många år
att komma på detta.

Om vädret tillåter börjar vi nästa vecka med höstens första stora projekt - att fördjupa och jordförbättra den långa exotplanteringen längs boningshusets sydvägg. Flera nyinförskaffade exotiska lignoser vill ha en chans att etablera sig innan vintern slår till med full kraft.