Pedro kommer ut

I Arboarkticums linda, när siktet snarare var inställt på att samla all världens nyttoväxter än all världens träd, handlade vi ofta av den utmärkta plantskolan Albrunna Perenner på södra Öland. När vi vid ett tillfälle besökte denna köpte vi emellertid en liten vildinsamlad pyreneisk ek, som föreståndaren Lars Henell köpt in av en trädgårdamatör från Norrköping.

Åren har gått och Pedro, som vi kallar honom, har satt rejäl fart på sistone och börjar nu utmanövrera det parkolvon, den gudhemsros och den kanadensiska fläder som han samplanterats med för att få ett rejält skydd. Fram till nyligen har vi mest varit lyckliga, och en smula förvånade, över att denna förmodat kinkiga exot klarat sig så bra i vår kalla norduppländska lera.

Pedro har vuxit till sig enormt de sista två åren

Men i takt med att Pedro vuxit har vi också haft en känsla av att det är något som inte stämmer och för en tid sedan tog vi för första gången reda på hur en pyreneisk ek (Quercus pyrenaica) verkligen ska se ut. Den har ganska typiska ekblad som inte alls ser ut som Pedros.

Så här ser Pedros blad ut... hmm, bekant på något sätt

Däremot har Pedro vissa likheter med vår kaliforniska korkek Kirk, både i fråga om lövform och de tydliga korklister som börjar synas på stammen och tjockare grenar. Men inte kunde det väl vara så att vi kommit i besittning av en okänd superhärdig berglevande spansk korkek? För ett ögonblick svindlade tanken, men sedan sansade vi oss tämligen omgående och kom på varför Pedro kändes så bekant. Bara ett tiotal meter från Pedro står vår stiliga korkalm Tim, som vi skrivit om många gånger.... och jodå Pedro är definitivt också en korkalm om än inte helt identisk med Tim, som är ett ympat kultivar.

Korkalmen Tim (efter demomregissören Burton med samma förnamn)

Vid vårt besök på Albrunna Perenner nu i somras skrattade Lars Henell gott åt historien och bekräftade att vi hade rätt. Det hade även uppdagats för honom ganska nyligen att Pedro och hans syskon var korkalmar (om än vildinsamlade).

Trots att det numera blivit ganska trångt i Arboarkticum och att vi normalt inte tillåter att flera exemplar av samma trädart ockuperar vårt dyrbara utrymme har vi beslutat oss för att behålla Pedro - för inte kan man väl göra sig av med ett träd med en sådan historia? Däremot får den flerstammiga kanaljen nog finna sig att bli något friserad. En stam med en rejäl rotbit har vi redan krukat. Kanske kan den få bli pris i någon läsartävling i framtiden.