måndag 18 juni 2012

I gullregnets månad

Mitten av juni och östra Mellansverige plågas som vanligt hårt av den skoningslösa försommartorkan? NÄ!!!! Inte i år! Ständiga småregn har välsignat oss med en ovanligt lång, behagligt sval och frodigt grön försommar. Dessutom blommar allting mycket och länge. Det prunkar nästan som Västsverige och man känner sig som förflyttad till Borås eller Ulricehamn och dessa underbara platsers avundsvärda förutsättningar för odling. Visserligen bågnar både gräset på ängen och de blomtunga syrenerna under all nederbörd men det är det sannerligen värt. Det är frapperande vilken skillnad fukt gör för växtligheten. Regn är verkligen guld värt för trädgårdsodlare i vår del av världen.

Allt regnande har fått ängsgräset att lägga sig som en lång grön stripig lugg

Och på tal om gyllene regn – vårt sydgullregn, Laburnum anagyroides, blommar i år för första gången. Visst, det är näppeligen någon raritet i våra samlingar, men det är ändå någonting speciellt med blommande träd som man själv drivit upp från frö. Sex år tog det från frösådd till blomning och detta trots en styvmoderlig plantering i riktigt usel skräpjord och våra normalt så torra somrar – men det är kanske då gullregn trivs som bäst?

Premiärblommande frösådd

Visst,iögonfallande läckra men de lockar knappast...

Vi har tidigare många gånger ondgjort oss över allt jämmer över giftiga växter i trädgården. Gullregnet är en av de växter som särskilt ofta brukar baktalas av detta skäl. Nu vill vi en gång för alla lugna alla hysteriska småbarnföräldrar. Gullregnets frön lockar knappast till förtäring! Utöver att se konstiga ut är de heller inte välsmakande. Skulle någon olydig illbatting ändå lyckas peta i sig några fröbaljor kommer vederbörande inte att dö. Hellre än att ta upp giftet ser kroppen nämligen till att göra sig av med det varför resultatet i stället blir kraftiga kroppsuttömningar i båda ändar. De är också just för denna egenskap som gullregn odlats som medicinalväxt. Vi har sagt det förut och säger det igen: Vi kommer aldrig att sluta förbryllas över hur folk i forntiden innan det fanns tv löste sina behov av att se på skit.

...till förtäring, ety de smakar skit redan i munnen.

7 kommentarer:

  1. ... sedan uppfann de ju faktiskt SÅPAN för att tvätta sina munnar, men blev det så mycket bättre? Man undrar.

    /Ruben

    SvaraRadera
  2. Nej, vi säger som Lars Sjunnesson: "Åt helvete med hela jävelskiten"!

    SvaraRadera
  3. Här på västkusten regnar det tillräckligt mycket för frodig grönska, men värme är det sämre med. Det beror ju på vad man vill odla, många träd vill ha mycket värme för att trivas. Och det är lättare att vattna än att värma...

    SvaraRadera
  4. Där sa du något. Det har vi faktiskt aldrig behövt tänka på. Fast vad hjälper sommarvärmen när vårsolen ofta väcker växterna redan i början av mars och sedan knockar dem med nattfrost redan i september?

    SvaraRadera
  5. Vet inte om ni har alpgullregn eller vanligt gullregn men Laburnum anagyroides är i alla fall vanligt gullregn - alpgullregn heter Laburnum alpinum. Den senare arten sådde jag 2003 och det tog hela 9 år innan den blommade (med två ynka blommor) i år. /Ragnar

    SvaraRadera
  6. Jo, gullregnet i vår text är också ett alpgullregn. Se där, då hade vi mer tur då.

    SvaraRadera
  7. Aha! Nu fattar vi vad du menade.
    Vårt slarv. Nä, det är förstås vårt sydgullregn som blommar. Nu har vi ändrat i texten också. Tack för att du gjorde oss uppmärksam på detta.

    SvaraRadera