Som vanligt är tiden ur led. Medan jularna allt oftare står gröna yr snön ymnigt i luften den långfredag som idag är.
Men det är inte snöflingor som syns på den här lilla älsklingen, ety det är en Pinus aristata – en rävsvanstall – en av våra absoluta favoritbarrisar. De vita prickarna är helt enkelt kåda som bildas där barrens hartskanaler mynnar – och den doftar ljuvligt! Namnet rävsvans har säkert att göra med de täta grenarna som är lika fluffiga som rumpan på vår gårdsräv Max.
Det är inte snön som faller...
Än så länge är vår tall bara en knapp halvmeter hög och det lär dröja innan det blir någon ändring på det, den växer extremt långsamt. Inte ens hemma i bergen i Västra USA blir rävsvanstallen så särskilt mycket större än fem meter på tvåtusen år.
Liten men seglivad - mycket seglivad till och med
Däremot är det en missuppfattning när många utpekar en rävsvanstall som världens äldsta levande träd (de spontanklonade upp till 9000 år gamla exemplaren i de svenska Dalafjällen undantagna). Många påstår att det finns en 4700 år gammal rävsvanstall i Arizona, men detta är fel på flera sätt! Trädet som åsyftas, och som lystrar till namnet Metusela, är faktiskt drygt 4800 år (tänk vad tiden går) och växer i verkligheten på en hemlig skyddad plats i Kalifornien. Han är heller ingen rävsvanstall utan av en närbesläktad tallart Pinus longaeva, Great Basin Bristlecone-tall – en art som saknar rävsvanstallens karakteristiska vackra väldoftande mjäll. Så då fick ni lära er det också!
Återigen Glad påsk!
Inlägg
Så fin Rävsvanstallen är, en riktigt liten goding.
SvaraRaderaGlad Påsk och en skön långhelg önskar jag dig/er med!