År 2010 gladdes vi så mycket över tillväxten på våra olika panax-arter att vi utopade ett araliaår - Anno araliacaea. Det får vi nog göra i år igen för aldrig tidigare har araliorna varit större och frodigare. Det här är vår favorit just nu - Eleutherococcus gracilistylus, den kinesiska fintaggiga ryska roten - en en förtjusande taggbuske som vi kom över till bra pris i Finland i fjol.
Fintaggig rysk rot
För dem som inte redan visste det är araliorna, och särskilt de taggiga typerna, en komplett djungel av sorter, arter och underarter. Till råga på allt elände har de oftast dussintals med synonyma namn som spär på förvirringen än mer. Så mycket har vi åtminstone lyckats luska ut att den fintaggiga typen är den som nyttjas mest och helst inom den kinesiska medicinen. Där har den samma användningsområden som den vanliga ryska roten (eleutherococcus senticosus) har oss oss.
Odlas av oss i väst mest för bladverket
Vad som däremot är helt obegripligt är det vetenskapliga namnet gracistylus i betydelsen fintaggig, ety den kinesiska ryska roten är inte alls lika taggig, vare sig till antalet eller sylvassheten, som sin sibiriska ryska släkting. Undrar om det kan ha varit glestaggig som botanisterna menade?
Som synes inte speciellt fintaggig
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar