Underträdet

Underträd är det, inte speciellt ofta längre brukade, svenska namnet på ricinbusken (Ricinus communis). Det är inte utan att man undrar på vilket sätt denna idag så vanliga offentliga utplanteringsväxt ansågs så underbar förr i tiden? Fast det är väl som vanligt det där med att extremt giftiga plantor ansetts bota de flesta upptänkliga krämpor och åkommor. För att bara nämna något exempel i mängden är ricin en av de två växter som nyttjas till så kallad munkpeppar - ett elixir för att främja avhållsamhet. (Den andra växten är kyskhetsträdet, Vitex agnus castus, som vi lär återkomma till eftersom det är en av våra favoriter.)

Själva odlar vi numera underträd...

Giftet ja, möjligen är underträdet den farligaste växten vi har i trädgården. Giftet är dödligt redan i mycket små doser och det finns inget botemedel. Säkert var detta avgörande för KGB när man valde ricin för att i värsta agentklyschiga stil ta avhoppare av daga med förgiftade paraplyspetsar.  Den vedervärdiga ricinolja som tidigare generationer tvingat i sina barn har dock inget av giftet i sig. Detta är avlägsnat vid framställningsprocessen. Den laxerande effekten härrör istället från själva oljeämnena, vilka idag oftare används som smörjolja än som tortyrliknande uppfostringsmetod.

...inte i Örtagården som tidigare, utan i nära infarten vid Nedre pinetet...

I vårt land odlas underträdet nästan alltid som ettåring. Fröna gror lätt och växer fort till ansenlig höjd om man ger dem vatten och näring, så varför ägna sig åt besvärlig övervintring? Plantan är dock flerårig och blir i rätt klimat med tiden ett stort träd och eftersom hösten varit mild överväger vi att låta våra tre små riciner komma in i värmen för att överleva vintern. Mest för att det går och för att vi är på för årstiden ovanligt bra humör.

...och detta i en trasig gammal trefoting, som vi
hittat i skogen i samband med svampplockning