måndag 23 maj 2011

Buga för Gisela

Nu går det ett andäktigt sus över Arboarkticum. Det är nästan så att man tvingas byta till aftonklädsel och trippa försiktigt på tå fram till rabatterna - helst även tala med viskande röst, och för allt i världen använda sig av ett vårdat språk.

Vad är nu detta? Vad har framtvingat detta från arboarkticernas sedvanliga framfusiga beteende så väsenskilda kroppspråk?

Jo ni förstår: orkideerna håller på att slå ut.

Idag hovniger vi för Gisela, den tidigaste av våra fyra olika Cypripedium-sorter. Vi var allt en smula skärrade över Gisela, som bosatte sig i Arboarkticum så sent som i höstas, och fick uppleva ett stålbad till första vinter, med obeskrivliga vintertemperaturer. Detta har hon dock tagit med en klackspark och en nonchalant huvudknyck.


 - Bah!


Cypripedium parviflorum x macranthos
vänder ryggen till

Hennes strålglans är så bedövande att kameran bländas, suckar och faktiskt slocknar helt efter två fotografier och tvingas uppsöka serviceinrättningen. Så kan det gå, när skönheterna i trädgården är alltför krävande.

3 kommentarer:

  1. Underbart med Guckuskor i trädgården.
    Själv är jag nog för feg för att pröva odla dessa primadonnor.
    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  2. Jag bugar ända ner i myllan. Det kan man ju se, att de där hakorna måtte knocka både kameror och andra alltför närgångna.

    SvaraRadera
  3. Lyckostar som har så pass förnäma damer i er trädgård. Låt de glänsa medan de kan.

    SvaraRadera