Månadsbilden nummer 9: Skräpigt

Vem har hällt ut en säck skräpiga löv här???

Jaha, då kan man sluta hålla andan då. Första frostnatten är avklarad.

På ett sätt känns det ganska skönt. Medan man fortfarande går omkring som en idiot och tänker att det kanske ändå inte behöver bli frost i år, väl, så blir tillvaron lite jobbig. Man spänner sig. Spjärnar emot. Andas försiktigt och stötvis.

Det slipper vi nu.

Natten mot torsdag var det -1,9 grader i Arboarkticum, och i natt -0,9. Mycket ser ändå förvånansvärt fräscht ut. Könsbytarrosen Louise Bugnet (som vi länge trodde hette Louis) blommar fortfarande ganska rart, liksom flox och hortensia.

Fullt nöjd med sin damiga framtoning

Vår andra cyclamen, Cyclamen hederifolium, blommar äntligen, vilket innebär att båda våra cyclameninköp från förra året både överlevt och dessutom blommat.

Blad illa åtgångna av sniglar - men blomman är tjusig.

Knäppast denna månad är vår tokiga Primula muscarioides, som har bestämt att det är vår, och blommar för fullt. Vi suckar och tänker att snart får den så att den tiger.

Håll med om att detta leende är lite stelt?

Trots all den kämpaglöd som fortfarande lever i rabatterna orkar vi inte riktigt bry oss. Det är höst. Det ligger skräpiga löv överallt och nu från och med nu blir det bara värre. Det är inte mycket att göra åt det. Vi lämnar faktiskt rabatterna åt sitt öde och går in och gör en tarte tatin på Särsö-äpplen i stället.