torsdag 21 oktober 2010

Generationsskifte i Skogen

Så här års, när asparna redan tappat löven, får man plötsligt tillgång till en egen kristallkula. Slöjan som utgör framtidens förlåt dras för ett ögonblick åt sidan och man varseblir vilket öde som snart kommer att drabba pionjärträden i vår lilla lövskog. Redan nu har undervegetationen av främst, lönn, hägg, rönn och rosor börjat pösa likt en bulldeg och inom några år kommer de helt att ha konkurerat ut de gråstammiga jättarna.

Undervegetationen pöser

Här och var i de marknära domänerna påträffas numera också allt fler självsådda oxlar, almar, ekar och en och annan tibast. Samtliga utgör de i sin tur den tredje generation, som redan står och stampar otåligt för att också de bli verkliga aktörer i kampen om de begränsade livsbetingelserna i åsbrantens nordskugga.

Just nu en gul värld

För att göra det naturliga kretsloppet lite mer utmanande och intressant har vi dessutom själva valt att blanda oss i den biologiska workshopen. Vi har således egenhändigt planterat in i undervegetationen sådant som annars skulle ha svårt att hitta till Norduppland för egen maskin. Därför växer här idag också lundalm, vresalm, hängask och några barrträd som hade börjat visa vantrivsel i Pinetet och därför fått en sista chans till återhämtning i den mer skyddade miljön i Skogen. Vissa av barrträden har tagit chansen, bland annat en svårt betad cembratall som idag ser allt piggare och gladare ut.

Men det vi framför allt planterat in i Skogen är ekar av olika slag. Nära brynet längst i söder sitter de på rad, dessa ljusälskande träd. Här finns allt från vanlig bergek, kärrek, scharlakansek och rödek, via ungerska, turkiska och persiska arter till mer utstuderade sorter med pilformade eller påstått vintergröna blad. Vi utlovar fler bilder från ekplanteringen i framtiden men idag får ni nöja er med ett litet porträtt av en av kärrekarna.
En av kärrekarna som, namnet till trots, trivs utmärkt i torrjorden

4 kommentarer:

  1. Wow! Jag blir så imponerad! Och tänk, byter man ut ena r:et i kärrek, så blir det KÄRLEK. Sann kärlek till ett arboretum (eller hur attan det där svåra ordet nu stavas!)
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  2. Bästa Madame, vi vet inte riktigt vad du blir imponerad av, men stava kan du. ;-)

    SvaraRadera
  3. Träd är kul! Håller på här också fast här var det inte speciellt mycket som utgångsläge, men efter tio börjar vi ha lite träd och de mindre och speciella sorterna kan komplettera al, lönn, björk, hägg och sälg.

    SvaraRadera
  4. Sälg är faktiskt det enda svenska träd vi inte har. Någon gång måste vi väl fixa en sådan också, men hittills har vi valt bort den till förmån för andra salixsorter på grund av storleken.

    SvaraRadera