lördag 28 augusti 2010

Potät-antiklimax

Nej, detta är inte någon intrikat form av lungmos. Det är inte heller någon annan form av oaptitlig husmanskost baserad på inälvor.

Detta ska föreställa potatis. Det är även en rättvisande bild av 2010 års största rotsaksantiklimax.

Lungmos?

I april i år tillskansade vi oss med näbbar och klor ett antal spännande sättpotatis-nyheter från en svindyr plantskola i Stockholmstrakten. Sorten Maris Peer kan vi inte nog prisa, och den brittiska Anya var en trevlig och smaklig ny bekantskap till sensommarens ljumma potatissallader. Allra dyrast av dyrgriparna var sättknölarna med det fantasieggande namnet Highland Burgundy Red - och våra förhoppningar på dessa knölar var enorma!

Vi citerar oss själva, från 13:e april i år: "Denna potatis ska med tanke på inköpskostnaden definitivt även ätas. Varenda liten knöl - oavsett hur den smakar."

Detta uttalande får vi nu äta upp, tillsammans med en vattnig, smaklös och inälvsfärgad potatis som hur man än beter sig vid tillredningen förblir stenhård i mitten och med karaktär av lungmos i de yttre lagren. Men ätas ska de, de förbaskade potatisarna, för inte katten slänger man potäter på komposten när sättknölarna kostade fyrtionio kronor för FEM stycken!

Å andra sidan är vi rätt lättade över att det inte var fler potäter än så i påsen.

4 kommentarer:

  1. Kan man inte göra brännvin på dem????
    /Rolf

    SvaraRadera
  2. Ruben, eftersom vi från säker källa vet att Rolf för närvarande befinner sig på ett hälsohem i Dalsland, med ytterst begränsad tillgång till moderna kommunikationsmedel som datorer, måste vi tyvärr avskriva kommentaren som ett falsarium.

    Oavsett det är det ett utmärkt tips, som vi tackar för! Det är tämligen gott om hembränningsapparatur i grannskapet - kanske kan man lämna in potatisen till någon och få den tillbaka i flytande form, ungefär som när man mustar äpplen? Var inte det en affärsidé för driftiga tierpsbor (inklusive grävlingar), så säg???

    SvaraRadera
  3. Nu satte jag nästan förmiddagsteet i strupen. Lungmos, jag tror jag dör. Kan jag säga så här; utan dessa dyra potatisar hade inte årets roligaste blogginlägg tillkommit. Det kan väl vara värt penningarna och en fadd smak på tungan?

    SvaraRadera
  4. Usch, det där såg inte kul ut.
    Jag skaffade också hem dyra sättpotatisar i år, möjligen inspirerad av er...men det utföll något bättre. Både vi och sorken tyckte att de var väldigt goda. Fast de blev inte så många. Nu köper vi vår potatis på Willys, hemskt nog.

    SvaraRadera