onsdag 11 juni 2014

Misslyckad medieskugga

Visst är det märkligt; den enda gången på året man har tid att blogga är på senvintern när det just inte finns mycket att blogga om. Just nu finns det hur mycket som helst att rapportera, men nästan ingen tid alls att skriva.

T.ex. skulle vi kunna berätta om hur vi just nu håller på att få halva tomten uppgrävd av Vattenfall som vill gräva ner den idag luftburna elen. Vi har valt att se ljust på det hela och har mutat grävgubbarna med en flaska vermouth för att de ska lägga alla stora stenar de får upp med grävskopan i en stor hög i Övre pinetet för framtida bruk vid det planerade skapandet av ännu en klippträdgård.

 Det är en härlig tid och det finns egentligen hur mycket som helst att berätta om.
T.ex. blommar vårt största snödroppsträd för första gången. Rikligt dessutom!

 En av våra favoriter så här års är kinesträdet (Koelreuteria paniculata),
som klarat vintern och den ovanligt sena och svåra vårfrosten galant.

För att vara så hemliga och integritetsvärnande som Arboarktikerna strävar efter att vara måste vi medge att den senaste tiden inte varit någon framgång i det avseendet. På kort tid har vi tackat ja till att hålla tre trädgårdsföredrag, välkomnat tre trädgårdsföreningar för inplanerade besök, tackat ja till att medverka i en trädgårdsbok om odling i uselt klimat och som grädde på moset stod SVT och väntade på oss i trädgården när vi i fredags kom hem efter vår shoppingrunda på nassenaldagens sedvanliga plantbytarevent. Det blev ett konstigt inslag som vi hoppas aldrig kommer att sändas. 

 Lika röd som kinesträdet så här års, fast mera varaktigt,
är den här nya favoriten, planterad i år - en rödbladig
polsk äkta valnöt. Enligt uppgifter ska den vara härdig
långt upp i Kanada och kan man tänka sig, den har redan 
fått valnötter fast den är så ung och bara ungefär 150 cm hög.

Här en annan av årets favoritinköp - den östasiatiska taggalmen (Hemiptelea
davidii). Också den superhärdig och förmodat tämligen rådjurssäker med sina
fingerlånga sylvassa taggar i skön kontrast till de limegröna bladen, snarast
påminnande om dem hos en japansk dvärgzelkova.

Men som vanligt får man aldrig vara riktigt till freds. I fjol var det som bekant enarna som fick mycket stryk och till och med dog i drivor under den vidriga våren. I år har vi en smula otippat upplevt ett liknande förfall hos tallar. Säkert tio stycken har utan uppenbar förklaring sjangserat å det grövsta. Särskilt har det gällt de tvåbarriga tallarna.

 Vår vanliga skogstall Moses tillhör dem som drabbats. Alla fjolårsbarr
är antingen döda eller avlägsnade.

Nu i helgen upptäckte vi till sist vad det handlade om - ett massivt angrepp av röd tallstekel, GUÄCK!!! Just inte mycket att göra åt. Bara att hoppas att tallarna överlever och hämtar sig. Gud vad vi inte gillar glupska larver. Tvi vale!

GUÄCK!!

14 kommentarer:

  1. Vafalls?!? Öppen trädgård?!?

    Hälsningar

    Ses-snart-hälsningar-stalker-marit ;D

    SvaraRadera
  2. Nja... inte öppen direkt. Men några få utvalda slutna sällskap har undantagsvis fått audiens. Motkravet är att alla bär ögonbindel under bussresan och att chauffören avrättas efter utfört uppdrag. Märkligt vad folk går med på bara för att se lite trädgård!?

    SvaraRadera
  3. Var kan man köpa det polska valnötsträdet? Mvh Björn

    SvaraRadera
  4. Hej Björn!
    Just det här trädet har vi köpt av Ölandsboel - en av våra huvudsakliga hovleverantörer numera. Googla henne och hennes utmärkta sortiment om ni inte redan är bekanta.

    SvaraRadera
  5. Tack hittade på hennes sida! Har fått upp massa manchuriska men drömmen är äkta valnöt, bor i zon 4 södra dalarna så jag behöver lite härdighet :)

    SvaraRadera
  6. Äsch! Zon 4 är väl ingen match. Det har ju vi med.
    Och äkta valnöt ger ju numera frukt långt upp i Umeå och har överlevt vintrarna i Härnösandstrakten i snart 100 år.

    SvaraRadera
  7. Helt vanlig juglans regia upp till Umeå? Eller Loko varianten?
    Har fått upp några "jul nötter" i rabatten här i Avesta får väl vårda dem då. Blev avis i Visby häromdagagen vissa av Valnötsträden hade troligen minst 1000 nötter på sig, de är ju så gott!

    SvaraRadera
  8. Den vitryska Loiko, menar du?
    Nej, den tror vi visserligen också finns i Umetrakten (Arboretum Norr i Baggböle). Den nötbärande äkta valnöten i centrala Umeå lär visst vara rysk från en plantskola i S:t Petersburg. De nordligaste Loiko-nötterna vi hört talas om är från Sundsvallstrakten. Kort sagt, det finns betydligt fler odlingsvärda valnötter att upptäcka i öster. Själva hoppas vi rätt mycket på en kaukasisk äkta valnöt som Stolpens Trädgård i Ölme säljer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Loiko har burit frukt lite högre upp, i Ö-vik.
      Valnötter kan man aldrig få för mycket av som ni också verkar vara inne på. Jag väntar in Loiko ympad på mandschurica och en härdigare regia vid namn Haratun.
      Jerker

      Radera
    2. Tack för det, Jerker!
      Och Stolpens härdigare regia är karpatisk och ingenting annat. Slarvfel av oss.
      Kan också berätta att vår rödbladiga valnöt klarat vintern strålande och redan slagit ut.

      Radera
  9. Ja de var den jag tänkte på ..
    Okej häftigt får åka till S:t Petersburg då :) Eller umeå och palla lite som när man var liten.

    SvaraRadera
  10. Jag bor i Umeå och har inte sätt annat än manchurisk valnöt här. Vem har sagt att det växer äkta och vart finns de i så fall? Jag har visserligen en själv men den övervintrar i garaget och är 20 cm hög :-)

    SvaraRadera
  11. Hej Umeå!
    Den som upplyst oss om den äkta S:t Petersburg-valnöten är ingen mindre än Trädgårdssveriges leading lady Gunnel Carlsson. Exakt var den står i Umeå vet vi däremot inte, men centralt i en villaträdgård som vi förstått det. Ett tips är att höra med SVT i Umeå, för paret som har trädgården lär också ha medverkat på tv, sägs det.

    SvaraRadera
  12. Okej, det finns ett inslag från 2013 om en rysk klon som växte i Umeå, mest troligt loiko. Jag håller dock tummarna för att den äkta klarar av norrländskt klimat.

    SvaraRadera