tisdag 6 november 2012

Flikar, barr och en ulltott

Trots våra varningar - än är inte vintern riktigt här. Somligt är fortfarande sommargrönt och annat har kommit i jorden först nu. Årets förmodligen sist planterade träd (peppar,peppar, man vet aldrig helt säkert) blev den här finflikigt pilbladiga dvärgboken kallad Mercedes:

Fagus sylvatica 'Mercedes' - årets sista plantering?


Mercedes har dock nästan helt bytt om till sin bruna höstpyjamas...

Några staketsektioner längre bort ut mot samma åker återfinns en annan flikbladig skönhet - en sorglös klibbal, Alnus glutinosa 'Imperialis', som av någon anledning alltid får en på bra humör. Trots detta och trots att den är relativt vanlig i handeln, hör man sällan talas om denna sympatiska karaktär. Det tycks vara något av ett alproblem. Varför gillar inte folk alar? Vi älskar alar!


...medan festprissen klibbalen Imperialis inte har några som helst planer
på att gå och lägga sig för säsongen.

Något vi har dålig erfarenhet av är däremot cedrar. Trots löften om förbättrad härdighet (det har bland annat talats om zon 3 (4) för varieteten 'Karl Fuchs', vilket visade sig vara rent nys) och ganska många försök har vi aldrig fått någon ceder att överleva den arboarktiska vintern. Nu gör vi ännu ett förmodat fruklöst försök med en annan himalajaceder, denna gång en dvärgform kallad 'Mini mini'. I en skyddad sydhörna mot vedboden, bakom ett läande trädgårdsbord ska lillkillen få bo i väntan på varmare och ljusare tider. Vi får väl se om vi ses till våren igen?


Cedrus deodara 'Mini mini' fortfarande lyckligt ovetande om tjogvisa minusgrader


Nä, då är det bättre med lärkar, tycker vi. Här har vi aldrig misslyckats och de är faktskt både roligare och läckrare än cedrar om du frågar oss. Här har vi en sort som vi aldrig visat på bild förut, men som börjar bli en av våra favoriter. Vi talar om den östsibiriska ussurilärken, Larix gmelinii 'Olginensis', kanske mer känd som S:t Olgas lärk. Vi köpte henne som en pyttelitenplanta för knappt fem år sedan men nu börjar hon bli stora damen och har fått riktigt mycket personlighet och karaktär, helt olik de andra stora lärkarna i grannskapet.


Ussutilärken (S:t Olgas lärk) numera vår fjärde största lärk,
och den nästa i tur att blomma till våren hoppas vi


Och till sist måste vi visa det här som vi faktiskt inte vet vad det är. Uppe på Åsen hade vi en gång en ståtlig ullungrönn som ringbarkades av alla gnagande odjur i världen (vår nya ullungrönn på Pelousen har klarat sig bättre). Det som kom upp från ympunderlaget i fjol när ullungrönnen väl var nedkämpad tog vi för givet var en vanlig simpel skogsrönn. Det trodde vi ännu i somras, eftersom bladverket inte på något sätt var iögonfallande. Men nu när nästa års knoppar utvecklats tror vi inte det längre. Så här ulliga och luddiga lovikkavantar är det inte många växter i trädgården som kan matcha och definitivt ingen rönn vi hittills sett - vad det är förblir dock fortfarande en gåta. Vi får se om framtida bär kan ge oss någon ledtråd.


Ullig ymprönn av okänd sort

2 kommentarer:

  1. Den flikbladiga klibbalen är en riktig skönhet, jag hoppas att de blir vanliga även på handelsträdgårdar på våra breddgrader. Såg en i våras till fantasipris, den lämnades kvar med en suck av åtrå.
    Hoppas den lilla cedern klarar vintern hos er, ni kan ju alltid hota den med att det finns värre platser att växa på i vårt avlånga land,(berätta för den om vad som hänt delar av er Bergpion) men den kanske inte förstår språket, utan tynar utan att känna den minsta tacksamhet för att få växa just i er fina trädgård.

    Kul att den fd. ullungrönnen glädjer er med nya knoppar, har tar klimatet ihjäl både ullungrönn och rådjur. De sistnämda finns det bara fyra kvar av som överlever för att en granne matar dem. Det är tur att det är långt mellan gårdarna, så rådjuren kommer sällan hit.

    Ha det fint.

    SvaraRadera
  2. Mata rådjur!!!
    Är grannen helt från vettet?!
    Odlar han ebolavirus och mjältbrand också?
    Passa dig för vederbörande

    Vi ska göra allvar av ditt kloka förslag och säga till cederuslingen på skarpen.

    Tips! Det finns flikbladiga gråalar också. De brukar se nästan exakt likadana ut men plägar att vara både billigare och härdigare.

    SvaraRadera