Vi har drabbats av lite dåligt samvete. Tolv gånger ifjol presenterade vi en månadsbild tagen från en sten på Ängen in mot Pelousen. Inte en enda gång nämnde vi då med en stavelse den tappra väktaren som skymtar i förgrunden på alla bilder. Fy på oss! Bot och bättring, NU!
Längst fram på välbekant vy
Här på tomtgränsen står hon och välkomnar alla som anländer Arboarkticum över Ängen från söder (det är väl mest älgar, vildsvin och fasaner som kommer den vägen, men ändå). Vi syftar förstås på vårt vackra coyotevide (Salix exigua) eller präriepil som hon också kallas. Det är en lite missförstådd sälg (vilken sälg är inte det) som med tiden blir en tät flikbladig och gudomligt silverglänsande halvstor buske som är betydligt mer härdig än vad de flesta tror. Anledningen är att någon i importens begynnelse felaktigt direktöversatt den amerikanska zon 3 till svensk dito. Och svensk zon 3 (tänk typ Mälardalen) är någonting helt annat än den amerikanska motsvarigheten som närmast hittas i Alaska och uschligare delar av Grönland.
Läckert silverflikig
Namnet coyotevide lär härstamma från att prärievargar gärna gömmer sig i de täta videbuskagen. Några sådana kan vi tyvärr inte ståta med men vårt exemplar har som substitut samlat på sig gott om ullöss. Följden har blivit att stackmyrorna i grannskapet fullkomligt älskar videt. Det är skönt med förstående grannar tycker vi och efterlyser mer av den varan.
Coyotevidets egen renhållningspatrull
Och på tal om viden - kan ni tänka er - just idag damp det ner ett supertrevligt brev i postlådan. Det kom från en av våra absoluta favoritbloggare Hans i Svanå Trädgård, som noterat vår vurm för släktet salix. För den som mot förmodan inte redan upptäckt hans mycket läsvärda blogg från en jätteintressant trädgård i Norrbottens inland uppmanar vi alla att göra så.
Paketet innehöll också en lite häpen och förvirrad, men annars mycket välmående stickling, av det superhärdiga och sällsynt dekorativa korgvidet Katrin, som dessutom har en spännande historia. Läs mer här!
Vars jer jä? Här jer som eljest!
Tack snälla Hans! Vi ska se över vad vi har ägorna som kan klara vintrarna i zon 7. Törs du pröva en coyotepilstickling månne? Fast du kanske har nog av salixar nu? Vi återkommer i ärendet.
Katrins knallgula stam och knoppar lovar gott inför våren
Inlägg
Så skönt att se att 'Katrin' kommit fram till er och att resan söderut gick bra. Jag var så orolig, det är ju första gången hon reser ensam, och så långt också. Kanske hon får vårkänslor nu när hon landat i ert Arboarkticum, med tanke på alla herrar som växer där och de milda vindarna.
SvaraRaderaBlir hon för busig så kan ni ju hälla lite is vid roten eller ställa in henne i kylen.
Något Coyotevide finns inte i vår trädgård, om ni har ett sådant över så tackar jag och bugar.
Ha det fint.
Nu ska vi inte överdriva det där med milda vindar. Så långt söder ut som Täby i södra Uppland var det frost redan för ett par veckor sedan. Norduppland där vi håller till ligger faktiskt norr om den biologiska Norrlandsgränsen, Limes norrlandicus, så någon sol- och badsemester är det inte som väntar fröken Katrin. Men att hon kommer att bli hårt uppvaktad av otäcka salixkarlar kan vi nästan lova.
SvaraRadera