onsdag 16 mars 2011

Högt över havet

Monsteror, mimosor och trädormbunkar i all ära, men ett av huvudsyftena med vår Madeiraresa var ju att insamla frön och plantor som möjligen skulle kunna gå att odla i trädgården. Bland annat av det skälet besökte vi en plats där vi viste att det skulle finnas äkta kastanj på ovanligt hög höjd.

Bra startpunkt för att hitta högtlänta äkta kastanjer

Ingen av de äkta kastanjer vi redan har i Arboarkticum tror vi är av någon särskilt härdig sort, varför vi hyser föga förhoppningar om att någonsin kunna få se dem ge frukt eller ens bli särskilt trädlika. Kanske skulle det gå bättre med växtmateriel insamlat mer än tusen meter över havet, på en plats kringgärdad av snöklädda toppar och där någon slags frusen nederbörd yrde i luften ännu vid vårt besök i mitten av mars?

Jodå, det är snö på topparna - trots att det är +20 grader i havet

Vad vi inte visste var att platsen i somras härjades svårt av skogsbränder och nästan samtliga vuxna träd i kastanjeskogen var förkolnade. Det gjorde nu inte så mycket för i det som nyligen var aska spirade redan tusentals nya små snökastanjer. Vi pillade med oss en påse kastanjer som vi hittade på den stenlagda stigen, några av dem hade redan hunnit gro.

Utsikt från en nedbrunnen äkta kastanjeskog

Det var dock inte bara små kastanjer som trivdes i den brända jorden. Här var redan fullt av pionjärer som ville vara först på plan. En av dem tyckte vi oss känna igen hemifrån, om än långt ifrån lika aggressiv där. Stigen kantades ställvis av meterstora bestånd av vad vi gissar var mariatistlar.

Mariatistlar? som pionjärväxt i stora bestånd

Här och där syntes också solitärer av världens största smörblomma, Ranunculus grandiflora, en gigant som kan bli upp till metern hög. Just nu blommar vårt medtagna exemplar (inhandlad i saluhallen i Funchal) för fullt på fönsterbrädan. Vi hade hört att själva blomningen inte skulle vara lika spektakulär som de maffiga bladen. Detta var fel! De stora glansiga och intensivt gula smörblommorna är minst lika häftiga! Hoppas att det går att plantera ut plantan när frostnätterna är över.

Jättesmörblomma in situ på Madeira

Och samma växt på fönsterbräda i Arboarkticum

Av de endemiska lignoser som växer på Madeira tvivlar vi på att någon skulle trivas i vår trädgård. Ett möjligt undantag skulle madeira-enen, Juniperus cedrus, kunna vara eftersom den går att hitta nästan ända uppe på de över 1800 meter höga topparna. För säkerhets skull såg vi därför till att även få med några sådana små enar hem.

Madeira-enar och lite annat smått och gått nedstuckna i en kruka väl hemma igen

5 kommentarer:

  1. Nu börjar jag fundera över storleken på eder koffert. Men kanske ni postade hem smutstvätten, till förmån för alla nyförvärv?

    SvaraRadera
  2. Så kul att få 'följa' med på er resa via bloggen.
    Vilka spännande frön, planor, bilder och en härlig läsning.
    Tack för att ni delar med er!

    SvaraRadera
  3. Utöfver de twenne tomma koffertar vi bragte till öhn, införskaffades yttermera blott en, till bärarkafrerna att handha.

    SvaraRadera
  4. Tack själv, för att du läser Helen.
    Vi är dock inte lika säkra på att alla är lika roade som du av allt Madeiratjat så vi ämnar strax att upphöra med denna följetong och återgå till norduppländska förhållanden igen.

    SvaraRadera
  5. Ni får gärna tjata på ett tag till om Madeira för min del.. ;) Jättekul att få se era fynd och intressant att allemansrätten där är så givmild. Hade jag ingen aning om trots att både mor (trädgårdstokig) och svärmor (trädgårdstokig) varit där flera gånger...
    Fast era norduppländska inlägg går inte av för hackor de heller... ;)
    Må så gott!

    SvaraRadera