torsdag 24 mars 2011

En sista sipp Madeira

Det har nu snart gått två veckor sedan vi kom hem från Madeira och det har börjar därför bli hög tid att lämna paradisön bakom oss för den här gången. En sista gång väljer vi dock att återvända för att säga något kort om öns många sevärda trädgårdar. Man behöver nämligen inte alls likt oss bege sig ut på dumdristiga balansakter över svindlande avgrunder eller genom avlägset belägna vattenfall för att uppleva fantastisk växtprakt.

Blommande praktkorallträd i Presidentparken

Nej, det räcker alldeles utmärkt att ta en promenad i någon av öns offentliga parker för att bli helt salig. Flera av dem är privata men står kostnadsfritt öppna för besökare dagtid. Det gäller till exempel Presidentpalatsets park eller den fantastiska Dona Amelia-parken, hörande till sjukhuset med samma namn (vilket för övrigt drivs med svenska drottning Silvias beskydd). Nästan ännu mer imponerande är de kommunala parkerna i centrala Funchal, vilka alltid är öppna och bättre uppskyltade än vilken botanisk trädgård som helst. Den lilla stadsparken São Francisco, nära katedralen, är en våt dröm för varje älskare av exotiska träd.

Svenska riksvapnet i typiskt portugisiskt kakel i Dona Amelia-parken

Och själva sjukhuset i parken

Ett litet hörn av den lummiga stadsparken São Fransisco

Botan ja. Just den Botaniska trädgården, tre kilometer utanför huvudorten, är den trädgård som resebolagen oftast väljer att visa upp för öns charterturister. Och visst, den är sympatisk, men knappast så imponerande som den närbelägna toppattraktionen Monte Tropical Garden, en kort linbanetur bort. Här kan man med lätthet tillbringa en hel dag om man har tid och ork.

Vy i Monte Tropical Garden

Den allra mest sevärda trädgården på ön enligt vårt förmenande är dock en annan (ja inte bara vårt förresten, denna madeiriska park rankas av vissa trädgårdsmagasin som en av de mest sevärda i världen). Vi talar om Quinta do Palheiro Ferreiro – bland engelsktalande mer känd som Blandy’s Garden.

Topiarium i Blandy's Garden

Sedan sockerrörs- och bananexporten kraschade på grund av utländsk konkurrens har Madeira endast två inkomstkällor av rang – turism och madeiravin. Båda branscherna domineras av en och samma engelskättade familj. Familjen Blandy äger samtliga av de klassiska lyxhotellen på ön och de största och mest kända vinfirmorna. Quinta do Palheiro Ferreiro, beläget i bergen nordost om Funchal, är familjens nuvarande huvudresidens och det är här som man under generationer skapat denna magnifika parkanläggning, som inte tycks sakna någonting i fråga om väl underhållna och välkomponerade planteringar av imponerande och intressanta växter av alla slag. Parken är bara öppen på vardagar och är hutlöst dyr att besöka, men vi lovar att den är värt det.

"Den sjunkna trädgården" i samma park

6 kommentarer:

  1. Blev himla sugen på att ta mig dit genast! :) Tack för härlig guidning!

    SvaraRadera
  2. Tack för rundturen!
    Härliga bilder från er resa
    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  3. Oj vilka härliga bilder =0)
    Jag har lånat några pionbilder härifrån, jag hoppas det var OK? Har länkat hit såklart. Sammanställer en önskelista så släkten vet vad de ska handla när jag fyller år ;0) Hör av er annars så tar jag bort dem...
    Hälsningar Linda

    SvaraRadera
  4. Hej Linda! Vad roligt med en läsare till, och ännu roligare att du har glädje av bilderna - låna på, allt vad du orkar! :-D Vi är ju inte direkt några fotografer, men pioner är ju alltid ett tacksamt motiv...

    SvaraRadera
  5. Tack, den sippen satt den. Har i massor av år funderat på att åka till Madeira men hört för mycket smågnäll om platsen (inklusive att den bara är för pensionärer). Efter dina inslag (och när man motvilligt inser att man är lite till åren, även om pensionen möjligen dröjer ett tag till) så är jag omvänd, och sätter reslustrusig denna ö på att-åka-till-listan.

    SvaraRadera
  6. Jo, det ÄR verkligen en pensio-ö.
    Men det gör bara att tempot är behagligare, maten är bättre och man slipper horder av slemmiga barnfamiljer. Om du vill leva ett gott liv - underskatta aldrig pensio-öar!

    SvaraRadera