söndag 13 mars 2011

Arboarkticum-vår

Otroligt men sant.

Igår var de inte där. Men idag:

Hur kom de hit? Flygande från Södern, med stararna?

Dessutom väcktes vi morse av att stararna anlänt - en något tvivelaktig vårglädje, eftersom de bor i väggen under vårt sovrumsfönster och rumsterar om så att ostörd nattsömn blir ett minne blott tills ungarna är kläckta, matade, uppfostrade och utflugna. Och ovanpå närmsta telefonstolpe satt hackspetten Pekka och trummade glatt på stålskoningen så att det ekade över nejden och husgaveln där telefonlinan går in (japp, densamma som där stararna bor, vid sovrummet) vibrerade. Men vem har väl egentligen tid att sova när våren plötsligt anländer, och fröpåsarna ligger i decimeterhöga drivor och väntar på sådd?

Synd bara att det fortfarande ligger drivor även på gräsmattan. Snödrivor. Halvmeterhöga där det är som värst. Det lägger en smula sordin på vårysterheten, så vi unnade oss ännu en sovmorgon, när stararna stuckit iväg till närmsta köpcenter för att fylla skafferiet...

4 kommentarer:

  1. Gratulerar verkar så fel, fast ändå rätt, att utbrista, till våren. Och det där med joglar som för oväsen intill sovrummet (på vinden i vårt fall) är jag väl bekant med.

    SvaraRadera
  2. Tackar Nilla! Men du är bussig och håller tyst om hur långt våren kommit hos dig va? ;-)

    SvaraRadera
  3. Hmmm ... den som ändå hade halvmetersdrivor ... ;)

    SvaraRadera
  4. Härliga snödroppar. Hos oss i norr har vi ännu bara snö och lite tö, eventuellt övervintrade snödroppar blommar i slutet av april eller början av maj här.
    Den som väntar på något gott... väntar.

    SvaraRadera