onsdag 10 november 2010

Inte bara båg

Det är inte alla förunnat att finna vägen till Arboarkticum. Platsen finns inte utmärkt på några kartor och inte ens den bofasta befolkningen på trakten känner ännu till vad som döljer sig i slutet av den anonyma och oskyltade grusvägen. Men för den som lyckas lösa det luriga chiffret och hitta den fördolda färdvägen väntar ett bemötande av hedersbetygelser. Alldeles intill vägen, just vid infarten, står nämligen Ingvar och bugar artigt åt alla som gör entré. Vad annars kan en väluppfostrad båggran göra?

Picea abies ’Inversa’ - mer känd som båggranen Ingvar

Nu är snart alla buskar och träd i trädgården innätade. Ingvar är en av de få som återstår. Någon fiberduk mot vårsolen ska han inte behöva eftersom han i grunden ju bara är en vanlig svensk skogsgran. Därför får han nöja sig med en hönsnätsbur, men eftersom han är betydligt bredare än hög kommer det att gå åt ganska mycket hönsnät. Ikväll har vi damsugit hela Uppland på mer av denna åtråvärda vara – vi köpte som vanligt allt vi kunde komma över – så nu till helgen kan Ingvar äntligen få sin efterlängtade rustning mot alla illasinnade klövdjur.

3 kommentarer:

  1. Hm, hade jag sett en gran i skogen som såg ut så där, hade jag avfärdat den med "felväxt"... f'låt Ingvar... Nu börjar jag undra lite, för en gång hittade vi en gran som växte längs marken. Kanske var den inte felväxt? Finns kanske sådana under eget namn? Usch, vad jag vet lite om alla dessa granar som omger mitt hus...

    SvaraRadera
  2. Jodu, det finns alla möjliga båggranar, ormgranar, smultrongranar, tårgranar, x-granar och y-granar i vår svenska natur. Sedan finns det ju de som både är ormgranar och smultrongranar o.s.v. Det roliga med just Inversan, alltså bågranen,är att ursprungsexemplaret som alla ympas ifrån tydligen härrör från våra hemtrakter i Norduppland. Så Ingvar är med andra ord hemma igen.

    SvaraRadera