Sura miner i surjordsreservatet

I ett hörn av Lundens stenhårda kalkjord har vi under flera år med nära nog obefintlig framgång försökt tvinga stackars surjordväxter att överleva. Efter att på senare år försiktigt ha börjat bättra jorden med granbarr och rhododendronjord har resultatet förbättrats avsevärt. Nu med sommaren inpå knutarna kan vi med glädje konstatera att samtliga surjordsväxter, både vintergröna och lövfällande, för första gången överlevt en hel vinter på denna plats.

Men säg den glädje som varar för evigt. Nu återstår nämligen nästa tuffa uppgift – att identifiera alla växterna. Av någon egendomlig anledning har någon av våra animaliska grannar denna vinter genomfört ett vansinnigt roligt spex och avlägsnat samtliga växtskyltar. Våra misstankar går mot ett närbeläget skatbo, men självklart dömer vi ingen ohörd. Utredningsarbete pågår.

Eftersom vi har så begränsad erfarenhet av surjordsväxter står vi nu alltså inför ett digert detektivarbete. Lika bra att börja nysta genast. Visst är väl det här en stor häxal, Fothergilla major, som för första gången beslutat sig för att blomma?

Stor häxal, eller?